Släktforskning 7 juni 2014 • Uppdaterad 15 februari 2017

Sanningen om kärleksdramat

 

Kathinka Lindhe, barnbarnsbarn till Sixten Sparre, har skrivit en bok om kärleksdramat som skakade om en hel värld. Foto: TOBIAS ANDERSSON

I många år har kärlekssagan om Sixten Sparre och Elvira Madigan levt sitt eget liv. Men nu berättar ett barnbarnsbarn till Sixten Sparre sanningen om myten.

Det är nu 125 år sedan den ödesdigra kärleksaffären mellan Sixten Sparre och Elvira Madigan som fick ett så tragiskt slut i Tåsinge i Danmark.
– Det har under alla år varit en tabubelagd historia, en skam. Ingen talade om det i familjen, säger Kathinka Lindhe (f 1950), Halmstad, som i en ny bok berättar sanningen om sin gammelmorfar Sixten Sparre.
– Han levde högt på lånade pengar. Det räcker att titta i bouppteckningen efter honom så förstår man hur illa det var. Han var skyldig alla pengar, till och med en sadelmakare i Köpenhamn, säger Kathinka.

Sixten Sparre (1854–1889) blev 35 år.

Elvira Madigan (1867–1889) blev 21 år.

Sixten Sparre var adelsman. Han tjänstgjorde som löjtnant vid Skånska dragonregementet i Kristianstad. Han var gift, hade två barn – men blev under ett cirkusbesök förälskad i lindanserskan Elvira Madigan. De hade en kort romans, men flydde till slut desperat till Danmark på sommaren 1889 där Sixten Sparre först sköt Elvira, sedan sig själv.
– Händelsen slog ned som en bomb. Det var en stor skandal. Alla pratade om det. Tidningarna skrev – som en följetong, säger Kathinka Lindhe.

Men i släkten Sparre lades locket på. Det var tyst. Händelsen splittrade en hel familj.
– Först 1943, under ett biobesök i Östersund när min pappa var 21 år, fick han veta. Själv fick jag veta när jag var 16 år, berättar Kathinka.
Sedan har åren gått. Det har gjorts ytterligare en film, operor, cirkusspel och baletter. Skillingtrycken sjungs fortfarande. Och i Svendborg kommun på Fyn i Danmark, där allt hände, har Sixten och Elvira blivit en stor turistmagnet med minnesplatser och souvenirbutik. Det kommer 30 000 besökare varje år.
– Men jag ville krossa kärleksmyten. Alla har varit så förblindade av denna kärlekshistoria, att det var så rosaskimrande, att de var så förälskade, säger Kathinka.
Därför finns nu boken ”Sorgeliga saker hände – Elvira Madigan, Sixten och mig” (240 sidor).

Luitgard Sparre (f Adlercreutz, 1859–1912) gifte sig med Sixten Sparre 1880, men efter 1889 nämnde hon inte hans namn.

Eric Sparre (1881–1962) och Märta Sparre (g Lindhe, 1882–1942), barn till Sixten och Luitgard Sparre. Foto från 1886.

Kathinka Lindhe är radiojournalist och bibliotekarie. Hon har sökt sanningen. I boken är det Sixten Sparres hustru Luitgard Sparre (f Adlercreutz) som har huvudrollen. Kathinka Lindhe låter hennes tankar komma fram i ljuset, som en fiktiv blogg.
– Jag skriver för unga kvinnor i dag, så att de ska förstå, säger Kathinka.
När Luitgard Adlercreutz gifte sig med Sixten Sparre 1880 var det två adelssläkter som flätades samman, allt enligt gammal god sed. Men allt slogs i spillror 1889.
– Jag har fångat hennes känslor, hur hennes liv blev. Det handlar bland annat om hur det var att vara ung kvinna på 1880-talet i det samhällsskikt hon levde. Hon var snörd i korsett, snärjd i konventionen i det fisförnäma Kristianstad, säger Kathinka.

Luitgard Sparre (f Adlercreutz, 1859–1912) föddes den 3 januari 1859 på Stockeboda gård, Rörums församling, Österlen i Skåne.

Det började heller inte så bra för Luitgard. När hon föddes 1859 dog hennes mor, som också hette Luitgard, i barnsäng. Men för att inte förväxla de båda kallades Luitgard Sparre för ”Lycka” av släkten. Något lyckligt liv fick hon dock inte.
– Hon blev änka som 30-åring med två barn. Hon blev baktalad, trots att hon ju inte hade gjort något fel. De fick flytta till Vetlanda, det var priset hon fick betala, säger Kathinka.

Mycket av forskningen underlättades av att Kathinka Lindhes pappa Casimir Lindhe (1922–2006) efterlämnade ett eget arkiv om släkten. Det fanns till och med ett värdefullt gammalt fotoalbum.
Sixten Sparre växte upp i en familj med goda förutsättningar, var intresserad av teater och poesi, gav ut en egen diktsamling. Han hade tre syskon. Familjen (Sigge och Adéle Sparre med barnen Sixten, Edvard, Bibi och Sigrid) var till och med i Paris 1860, där de även passade på att gå till fotografen Delintraz ateljé.
– Han var van vid fina manér, var bortskämd. Men sedan hans familj fått lämna Bjärka Säby slott kring nödåret 1868–1869 blev det sämre tider. Han hade då turen att träffa Luitgard Adlercreutz, vars morfar Carl Erland Colliander drev apotek i Lund och hade en stor förmögenhet, berättar Kathinka Linde.

Sigge Sparre (1819–1897) med sönerna Sixten (1854–1889) och Edvard (1855–1910). Foto från 1860.

Adéle Sparre (1831–1909) med döttrarna Bibi (f 1859) och Sigrid (1853–1928). Foto från 1860.

Och under åren de var gifta, 1880–1889, var det Sixten Sparre som tog hand om alla pengarna. Så var det på den tiden, maken skötte ekonomin.
– Han levde upp en hel förmögenhet. Omräknat till dagens penningvärde hade han skulder på en miljon kronor. Han hade 18 månaders obetald hyra. Och han hade till slut även tömt barnens bankböcker på motsvarande 175 000 kronor. Det var måttlöst och illojalt. Han ger ett osympatiskt intryck. Rent ut sagt var han en skitstövel, säger Kathinka Lindhe.

Och när Sixten Sparre och Elvira Madigan flydde från sitt hotell i Svendborg i juni 1889 var de skyldiga 16 000 kronor omräknat till dagens penningvärde. De smet från notan.
– Det var ju rent bedrägeri. Det fanns helt enkelt ingen väg ut. Sixten Sparre visste att allt var över. Allt var bara lögner och påhitt. Han hade ju även med sig en pistol och sex kulor, säger Kathinka Lindhe.

Roland Classon

Publicerad 2014-06-07

Läs mer:

Släktforskning Helsingborgs Dagblad

Rötter

Kathinka Lindhe hemsida

 

Elvira Madigan (1867–1889), firad lindanserska i Cirkus Madigan, hette egentligen Hedvig Jensen.

Sixten Sparre (1854–1889) var löjtnant vid Skånska dragonregementet i Kristianstad.