Annons:
Träning och hälsa Rynkeby 26 maj 2017

Anthony och Älsklingen cyklar tillsammans till Paris

Gullan, Sixten, Céleste – 40 olika cyklar som ska bära oss hela vägen ner till Paris. Anthonys pärla är Älsklingen som han vårdar ömt. Tillsammans ska de nöta på varandra i 120 mil. Men det kommer säkert inte bli några problem alls, för en mer fokuserad, förberedd och ödmjuk lagkamrat får man leta efter.

Anthony är vår skånska dalmas med påbrå från Libanon. Hur hänger det ihop egentligen? Jo, han föddes i Helsingborg och flyttade senare till Dalarna med familjen. Mamma och pappa är från Libanon. Efter studier i Västerås längtade Anthony tillbaka till Helsingborg så jobbet på Resurs Bank, som faktiskt är en av våra guldsponsorer, var varmt välkommet, och nu är han en skånepåg igen.

Varför Team Rynkeby?
Tankarna hade funnits ett tag att engagera sig i något välgörenhetsprojekt. Men var går egentligen pengarna man skänker? Kollegorna Camilla och Lotta var med förra året och de berättade på ett mycket positivt och övertygande sätt om Team Rynkeby. När Anthony också förstod att 100 % av de insamlade medlen går rakt in till Barncancerfonden, kändes det klockrent. Han blev väldigt inspirerad av sina kollegor och kombinationen av att få hjälpa andra människor samtidigt som man får vara med om en fantastisk upplevelse själv, avgjorde det hela för Anthony.
– Jag har inte ångrat en sekund att jag sökte till Team Rynkeby, säger Anthony. En dag får jag kanske barn själv och jag vill göra allt för att utrota den här hemska sjukdomen fortsätter han.

Vem är du?
Jag frågar hur andra skulle beskriva Anthony: snäll, omtänksam och positiv säger han direkt. Och ja, det är bara att hålla med! Sport har alltid varit en stor del i livet, som fotbollsspelande fjortonåring kom han med i A-laget och han har så klart spelat bandy, Dalarnas nationalsport. Och nu är det alltså dags för en ny utmaning att cykla racer, vilket han tycker är jättekul, och helt klart kommer att fortsätta med. Och skulle han mot förmodan tröttna, finns ju alltid pappas ärvda frimärkssamling i källaren, som man kan damma av.

Från stödhjul till racer
Han har alltid gillat att cykla, och berättar med stor inlevelse om hur han lärde sig cykla. Barndomskompisens mamma höll i pinnen bakom en vinglande Anthony på två hjul. När han väl förstod att ingen längre höll i honom fick han panik och hoppade av cykeln. Han hade ju inte kontroll! Men målmedvetenheten tog överhand. Så det var bara att börja om igen. Och precis så är han vår Anthony, bestämd med ett tydligt fokus. Både privat och i yrkeslivet. På tre år har han avancerat snabbt på jobbet (inte konstigt att han själv kallar sig för arbetsnarkoman) och har satt upp tydliga mål för sig själv. Så är det även med cyklingen. Han vill bli bättre och bättre och fokuserar på att utveckla sig. Fortsätter han så målinriktat kommer Anthony cykla ifrån oss allihop på vägen ner till Paris! Men skämt å sido. Anthony värdesätter lagandan mycket.
– Alla ska med, vi har olika förutsättningar och jag kommer peppa dem som har de lite jobbigare. Vi gör ju det här tillsammans, som ett lag, säger Anthony. (Vi sa ju att han var snäll och omtänksam).

Klart vi fixar det
Anthony tvivlar inte en sekund på att vi kommer klara vår resa ner genom Europa. Möjligen kommer en och annan öm rumpa och verkande rygg ställa till det lite, men annars ser han inga problem.
– Vi fixar det, inga problem. Vi har så kul och att få göra det här tillsammans, det är viktigast, säger Anthony.

 

6 snabba: Namn: Anthony Gossian Kommer från: Helsingborg och Dalarna Favoritsport: Cykling Bästa egenskap: Omtänksam Sämsta egenskap: Lite för resultatinriktad, och kan ibland bli aningen sur när han inte når dit han vill Serietips: Suits

 

Vill du också stödja vår insamling för att utrota barncancer, Swisha gärna en slant: 1236827703

/Sophie

Träning och hälsa Rynkeby 8 maj 2017

Kramkalas och salvan jag aldrig trodde jag skulle äga – utan stödhjul

Det är jobbigt att vara med i Team Rynkeby. En känslomässig berg-och-dalbana som aldrig tar slut! Varje träning, varje möte. Allt fyllt med så mycket kärlek och omsorg. I lördags var det Springtime i Helsingborg, tusentals entusiaster, glada påhejare och stora kämpar kom in till city. Team Rynkeby var så klart där, gula, fina och stolta.

Jag fick den stora äran att stå vid målgången. Ni vet VIP-platsen! Vi delade ut medaljer till människor 0-99 år, vilket kändes otroligt stort. Det mest känslomässiga loppet var Alla-kan-springa. Vilken eufori, livsglädje, kämparvilja, för att inte tala om målgångsgesterna! Jag njöt och översköljdes, flera gånger, av otroligt starka känslor. Tårarna vällde upp i ögonen och i stormens öga så fattar vi att vi är med i livets stora ögonblick! Lyckotårar… Det blev både puss- och kramkalas där i målfållan. Den här dagen var alla vinnare, solen sken och staden bubblade av kärlek. Precis så som det ska vara.

Söndagen kom med förväntan! 120 km, som jag sagt innan det skojar man inte bort. Jag är lite orolig för jag ser på rutten att vi ska tillbaka till Söderåsen, mot Klippan. Jag minns backarna och jag vet att dom är branta och långa. Kolhydraterna in för att kunna slussas ut som energi. Jag känner mig stark! Bredvid mig har jag Mattias. Lugn, ruttad och hemskt underhållande. Tugget i klungan är gott, det regnar så klart men vi ser en härlig dag ligga framför oss.

Hemma på hallbordet står salvan jag aldrig trodde jag skulle äga. Jag har inte använt den ännu. Den står där men den kom aldrig med någon instruktion. Den ska tydligen vara bra mot det mesta och är säkert av alldeles utmärkt kvalesort! Jag tycker till och med det känns jobbigt att berätta vad den heter, som sagt, trodde aldrig jag skulle äga en produkt med detta namn. Den heter/kallas ”Rumpräddaren”.

Jag tror ni kan förstå att bara namnet redan har gett oss många goa skratt. Men som sagt den kom utan instruktion. Facebooka mig gärna om du vet hur, och mer specifikt var, den ska appliceras, och ja jag förstår att den ska hamna i rumpregionen… Aaaa du fattar! Vissa i laget är redan flitiga användare har jag förstått, och vissa kan enligt hörsägen cykla tusentals mil utan ett enda skav. Vi är alla skapta olika. Vi släpper ”rumpräddaren” för nu.

Igår på vår tur så sjöng vi en del. Vi har ju vår favoritpsalm, jag tror den kommer sjungas flitigt i uppförsbackarna i Ardennerna, psalm 619: jag går mot döden var jag går. En allmän favorit är så klart 199: den blomstertid nu kommer. Trygga räkan kunde dom flesta. Ja som ni ser så händer det massor i laget just nu. Vi stöttar, peppar, gråter, och skrattar, delar livet med varandra och är 100 % övertygade om att nu ska alla med!

Jag är fortfarande rörd över lördagens upplevelse, den kommer jag bära med mig länge, länge. Tack alla fina människor som är med i kampen! Ni bär oss, kanske utan att ni tänker på det! Utan er så blir det ingen kamp! ”Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor: du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir åter fött.” Var rädd om dig!

Träning och hälsa Rynkeby 25 mars 2017 • Uppdaterad 2 april 2017

Lina och Therese sprider glädje i laget

Idag träffar vi Lina 22 år och Therese 25 år som är två av de yngre deltagarna i laget. Två härliga tjejer som oftast har ett stort leende på läpparna när man träffar dem. Trots sin unga ålder är Lina en ”Gammelrynka” då hon 2015 cyklade med Team Rynkeby till Paris, medan det för Therese blir första gången i år.

Therese är från Nyvång utanför Åstorp och är idag egen företagare och driver Lakritsboden i Helsingborg sedan 4 år tillbaka. Hon berättar att hon är gammal simmare men slutade tävla då hon var 14 år. När hon inte tränar med laget så är det numera löpning som gäller. Hon gillar inte att göra burpies och hatar kyla och hävdar att hon är en ganska envis och målmedveten person.

Lina kommer från Helsingborg och är sedan ett par år tillbaka försäljare på Systembolaget och ägnar större delen av sin fritid med att ta hand om sina tre hästar. Hästintresset har funnits sedan hon var liten och hon började rida redan då hon var 6 år.

Både Therese och Lina är två mycket glada och pigga tjejer som det ofta händer saker kring på träningarna med laget. – Vi är båda extremt sociala och spralliga och gillar kontakten med människor, berättar Therese.

Glada att de sökte till Team Rynkeby
Lina och Therese kände inte varandra innan de träffades i Team Rynkeby, men har funnit varandra och idag är de mycket nära vänner. – Vi är ganska lika som personer och kan därför diskutera öppet och ganska rakt med varandra, berättar Lina.

Jag frågar dem vad det var som fick dem att söka till Team Rynkeby: Lina berättar att då hon sökte första gången så var det efter en mycket tänkvärd och intressant föreläsning med Aron Andersson.

– Redan samma kväll skickade jag in ansökan. Kan Aron med sin bakgrund och handikapp prestera det han gör så skall väl jag kunna cykla till Paris. Jag kände också att första gången jag var med så utvecklades jag mycket som person och sökte därför i år igen, säger Lina.

– För min del så behövde jag något meningsfyllt vid sidan av mitt jobb, säger Therese. Jag arbetar mycket och behöver då och då ladda batterierna, säger Therese. Tidigare har jag åkt utomlands på semester, nu har jag träningarna och alla event med laget som ger mig energi. Det är en sådan förmån att få träffa dessa underbara och positiva människor flera gånger i veckan, fortsätter Therese.

Bättre än väntat
Jag fortsätter och frågar dem om det är som de förväntade sig att vara med i Team Rynkeby. Båda ruskar på huvudet och svarar mer eller mindre samtidigt: – Nej det är bättre!

– För min del så förstod jag att det skulle bli fysiskt krävande med många träningar, men det märker jag inte av då vi har så roligt och jag får så mycket tillbaka från alla i laget, säger Therese.

– Det känns helt otroligt att jag träffat 50 st nya personer med olika bakgrund och livserfarenheter, och alla är så positiva och engagerade i att försöka göra vad de kan för att samla in pengar till Barncancerfonden, tillägger Lina.

– Jag har fått 50 st nya och fina vänner och jag gillar allihopa, säger Therese.

Vad känner de för resan till Paris?
– Att cykla till Paris känns långt. Tänk att cykla runt 20 mil varje dag i en veckas tid, det kommer att kännas men jag kommer att klara det, det är jag övertygad om, säger Therese.

– För min del som cyklat sträckan en gång tidigare så känner jag mig inte lika stressad i år, säger Lina. – Jag mådde bra förra resan och hoppas att det blir så även denna gången. Det skall bli så jäkla kul och det känns bra att göra något värdefullt för en god sak, avslutar Lina.

Sju snabba:
Therese

Kommer från: Nyvång
Favoritsport: Löpning
Favoritsysselsättning: Jobba
Bästa egenskap: Extremt social
Sämsta egenskap: Klarar bara av att göra en sak i taget.
Träningstips: Träna med någon annan
Gör jag helst när jag är ledig: Hänga på gymmet med vänner

Lina
Kommer från: Nyvång
Favoritsport: Ridsport
Favoritsysselsättning: Cykla
Bästa egenskap: Envis
Sämsta egenskap: Otålig
Träningstips: Våga prova på nya saker
Gör jag helst när jag är ledig: Cyklar

/Niclas Axelsson

Träning och hälsa Rynkeby 8 maj 2016 • Uppdaterad 21 juni 2016

Vår tyske vän

I årets team har vi ett internationellt inslag då vi har äran att ha Henning Seidel vid vår sida. En 36-årig man från Tyskland som har bott i Sverige sedan januari 2015 och idag bor han i Hittarp med sin kära fru och tre barn. Innan de flyttade hit till Sverige bodde de två år i Frankrike, Valenciennes, vilket han beskriver som en fantastisk upplevelse, där han bland annat lärde sig det franska språket väldigt fort, jämfört med svenskan. Det som utmärker honom, enligt honom själv, är att han är den ende i teamet som inte pratar svenska. När vi cyklar försöker teamet lära honom ord på svenska så som olika namn på blommor längs vägkanten. Just vitsippa är ett ord han ofta glömmer, men på vägen ner genom Tyskland kommer han att hämnas med att fråga ut oss med blommornas namn på Tyska. Undrar hur det kommer att gå?

Henning jobbar som ingenjör och han studerade till maskiningenjör i Tyskland som ung och har också doktorerat inom ämnet. Han har arbetat de senaste sex åren inom ett tyskt plastföretag. Henning är en intelligent och begåvad team-medlem och med sin ödmjukhet och glädje är det en stor tillgång för oss Rynkor att ha Henning med oss på årets resa.

Henning är med i detta projekt för att göra skillnad och hans motivation är att kämpa mot draken. Han och hans familj har haft turen att inte ha någon närstående med barncancer men en nära vän till frun har arbetat några år på barnavdelningen på ett sjukhus i Tyskland där hon tog hand om barn med cancer relativt ofta. Som pappa till tre barn så kan han förstå hur fruktansvärt det måste vara att drabbas av och kanske förlora ett barn i cancer och med denna känsla har han tillsammans med Team Rynkeby samlat in pengar i snart ett år till barncancerfonden.

Han har tidigare cyklat trekking och mountain och var enligt honom själv inte någon ”bike addict”. Så även Henning är nybörjare på racer och är än så länge mycket positivt överraskad. I och med att han inte har cyklat så värst mycket är han inte säker på om det finns något liknande projekt i Tyskland, men han berättar däremot att de finns många andra olika välgörenhetsprojekt.

Han själv var med varje år och sprang ett lopp i en liten by i Bayern, arrangerat av en skola, där pengarna gick till ett jordbruksprojekt i Sydamerika för att hjälpa till mot fattigdomen. I år däremot blir det ingen löpning utan allt fokus läggs på cyklingen och Team Rynkeby. Han kom i kontakt med detta projekt via sin arbetskollega Markus Lintala. Markus som cyklade med TR förra året är gift med årets roadcaptain Karolina Lintala. Det är Markus förtjänst att glöden för cykling och Team Rynkeby tändes hos Henning.

Då vi kommer att cykla igenom Tyskland, på vår resa till Paris, finns det en möjlighet att vi cyklar förbi både familj och vänner till Henning. Enligt honom kommer det att kännas lite konstigt att nu cykla igenom sitt hemland och han hoppas att hans familj inte kommer att klä ut sig till kor som de galna åskådarna gör under Tour de France. Vem vet, kanske kommer det att stå några och heja på oss, på vägen genom Tyskland.

Träning och hälsa Rynkeby 3 maj 2016

Lucka, kontakt, hål och grus!

Bam!
Jag vaknar upp i en kraftig motvind som tar andan ur mig! Vad hände? Tydligen är inte mina drömmar synkade med SMHI. Det borde ju inte heller vara en överraskning för mig. Det är alltid motvind om man bor i Helsingborg. Men fy vad jobbigt det är att cykla i motvind, och dessutom försöka hålla ett någorlunda tempo. I mina romantiska cykeldrömmar, har jag sett mig själv tillsammans med laget susa fram genom gula rapsfält. Vi är starka och glada. Ingenting kan stoppa oss.

Jag har alltid gillat att cykla. Man tar sig snabbt fram, får frisk luft och lite motion på köpet. Det centrala på min cykel har varit min cykelkorg. Dekorerad med blommor. Praktisk och bra. En integrerad fikakorg som ofta varit välfylld. Nu har blommorna bytts ut mot fjärilar och en apa! Jo sant. Våra gula cyklar är piffiga. Annars kan man inte se många likheter mot min rejäla 5-växlade trotjänare.

Lucka, kontakt, hål och grus. Det finns signaler för allt och det är mycket och tänka på för en nybliven cyklist. Inte nog med att jag ska hålla koll på mig själv. Jag ska även hålla koll på mina medcyklister. Som nybörjare är vi dessutom något ostadiga på våra gula springare. Sen bör man även hålla koll på vad som händer runt omkring.

Lucka – där är jag ofta. Alltså är det ett glapp till de som ligger framför mig i klungan.
Kontakt – minsann, jag kom i fatt.
Hål – jag har aldrig tidigare sett så många hål på våra landsvägar. Men jag lovar man känner att man lever när man kör ner i ett!
Grus – finns överallt efter vintern, och det vill man inte gärna slira i.

Men störst av allt är ändå den personliga utvecklingen. Jag pressar mig till max, jagar mil, försöker ignorera en öm rumpa och komma igen efter en dålig dag. Utmaningarnas tid är här. Vi pratar om pannben, vilja och styrka. Vi pratar om jädrar anamma. Vi pratar om laget före jaget. En sak är säker – att mina utmaningar, är ingenting mot de utmaningar som de drabbade familjerna går igenom. Så jag kniper ihop, pumpar däcken och fokuserar – för hur svårt kan det vara…?

Träning och hälsa Rynkeby 11 mars 2016

Klubbat och klart med Joakim Bengtsson

På söndag är det äntligen dags för KONST FÖR LIVET på Radisson Blu Metropol i Helsingborg. Team Rynkebys välgörenhetsauktion som vi arrangerar tillsammans med Konstguiden Bissera, där alla intäkter går oavkortat till Barncancerfonden. Jag ställde några frågor till auktionsförrättare Joakim Bengtsson. Känner du igen honom? Klart, han har ju varit med i Antikrundan.

Hej Joakim, Helsingborgs auktionsverk ställer upp och hjälper Team Rynkeby med KONST FÖR LIVET, hur kommer det sig?

Det har vi gjort i flera år, jag tror det är tredje gången gillt nu. Men i år blir det första gången i vår nya konstellation Helsingborgs auktionsverk/Lauritz.com. Vi stödjer gärna den här typen av projekt som Team Rynkeby står för. Det är fantastiskt att kunna vara med och samla in pengar till Barncancerfonden, där givaren själv får något tillbaka, i form av auktionsfynden.

Du har många järn i elden, och ändå har du tid att vara auktionsförrättare på söndag?

Det är för att jag tycker detta är viktigt och jag jobbar ju bara på Helsingborgs auktionsverk måndag-onsdag, så nu har jag mer tid, och den lägger jag gärna på KONST FÖR LIVET.

Har du någon koppling till barncancer eftersom du stödjer vårt arbete?

Nej lyckligtvis har jag inte det. Jag har inga barn och har ingen i min närhet som är drabbad, men jag är glad att jag kan hjälpa till.

Har du några speciella förväntningar inför auktionen?

Auktionen brukar vara trevlig med mycket positiv energi och många som känner varandra. Det är fint att man både skänker och får något på samma gång. Att få något för ditt bidrag, det är dubbel glädje. Fast jag kan tycka att ibland har folk svårt för att öppna plånboken. Vi får hoppas på bra budgivningar under auktionen.

Vad tycker du om konstverken i år?

Jag brukar alltid bjuda på några stycken, jag avslöjar inte vilka jag tänkt buda på i år. Men av erfarenhet vet jag att ofta blir det inte det man tänkt att man skulle få med sig hem. I år är det jätte mycket som är bra. Det är roligt att så många är engagerade och är med och bidrar.

Kan du berätta lite om dig själv, vem är Joakim Bengtsson?

Jag är en helt vanlig människa som råkar bli igenkänd för att jag varit med i Antikrundan. Syns man i TV, då vet folk vem man är. Jag brinner för kultur och gamla prylar.

Vad är konst för dig?

Konst för mig, är saker jag tycker om. Det behöver inte vara en tavla, det kan vara en skulptur, en installation eller en möbel. Helt enkelt saker man omger sig med hemma, det är konst för mig. Konst är också något som gör att man mår bra. Finns ingen konst så mår man inte lika bra, saker man gillar skapar trivsel.

Finns det någon upplevelse i årets auktion du själv skulle vilja buda på?

Förra gången köpte jag en chokladprovning som jag inte nyttjat, undrar om den fortfarande går att använda? Jag får väl se vad jag kan hitta i år.

Till slut måste jag ju ställa frågan, gillar du att cykla?

Nej, jag skulle aldrig cykla till Paris! Men till affären cyklar jag gärna då och då.

Träffa Joakim på söndag, auktionen startar kl 13. Varmt välkomna!

www.hav.se  www.bissera.se

/Sophie

Träning och hälsa Rynkeby 21 februari 2016

120 mil

120 mil på två dagar. Halvsovande med film som tidsfördriv. 120 mil på sju dagar. Svetten rinner och kroppen värker.

 Nu är vi äntligen framme i Italien där en veckas skidåkning och en veckas paus väntar. En lång bilresa kan man ju tycka, men när jag sitter här i bilen och pappa säger att vi nu har kört 120 mil känns det lite ofattbart att om några månader, ska vi, 50 ryttare, ta oss dessa mil på cykel. 

Det kanske inte känns så bra, att man är öm i rumpan efter att ha suttit i ett mjukt säte i två dagar. Hur ska det då gå att sitta på en sadel på några få cm, samma sträcka, men under betydligt längre tid. Varken den fysiska eller den psykiska känslan går ju såklart att jämföra, men denna bilresa fick mig att tänka på resan till Paris. Att ganska så snart kommer vi susa fram på våra cyklar genom Europa, tillsammans. Häftig känsla.

Det går ju inte direkt att ta en tupplur under resan till Paris så som jag har gjort i bilen. Kämparvilja och adrenalin rusar omkring i kroppen när benen trampar på. Ingen tid för att slappna av. Det är faktiskt det så gör detta team så speciellt! Att ingen ger upp och alla gör sitt bästa.

Denna vecka kan man slappna av, ta det lugnt och ha kul i backen. Däremot, om några månader är det allvar, fokus och teamwork som gäller men framför allt, att ha kul på cykeln. Att få vara med om detta är ett enormt privilegium. Att vara frisk och kunna åka skidor med familjen men även kunna cykla 120 mil tillsammans med en familjemedlem betyder mycket. Genom detta projekt kan jag få chansen att hjälpa familjer men framför allt barn, till hopp om ett friskare liv. Men hur som helst så rullar hjulen på vart vi än tar oss i livet.

Träning och hälsa Rynkeby 22 januari 2016

Glädjen

50 olika individer, 50 ryttare och ett mål. Varje vecka får jag chansen att spendera tid med dessa människor, dessa personer som ger allt för att hjälpa andra. I spinningsalen spelar det ingen roll vem du är, vad du jobbar med eller liknande. Det enda som spelar någon roll är att du gör så gott du kan.

Något som är väldigt speciellt med Team Rynkeby är att alla är så olika men samtidigt så lika, fast på olika sätt. Vi har olika bakgrunder, olika jobb och tankar. Men något vi alla har gemensamt är vårt mål, att nå Paris med så mycket pengar till Barncancerfonden som möjligt. Utanför detta har varje person ett eget liv med olika förutsättningar och livsval men när vi sitter på cykeln i spinningsalen finns det ingen skillnad. Många är utanför sin normala miljö och alla har någon gång varit nybörjare.

Denna gemenskap vi har, är något mycket speciellt. Detta gäng gör att man längtar till träningarna och för mig, att komma bort från skolböckerna ett tag. Efter detta år kommer vi ha en ny stor familj som vi har delat ett fantastiskt år tillsammans med. Dagar då jag har känt mig lite nere och trött men ändå har bestämt mig för att gå och träna, har dessa människor och deras glädje gjort det omöjligt för mig att vara dyster. Vi peppar och motiverar varandra till att lyckas och att gå till träningen får en alltid på bra humör.

Att få chansen att vara med i detta projekt är otroligt häftigt. Vi kommer att kämpa hårt och med varandras hjälp kommer alla att klara det galant. 2016 är vårt år. Nu utmanar vi draken!

Träning och hälsa Rynkeby 23 december 2015

God jul

Plugg, plugg och plugg. Jobb, Jobb och Jobb. Efter lång längtan är det nu juletid och vi kan äntligen andas ut. Skola och jobb (för många) tar en paus och man kan nu tillbringa sin tid med nära och kära.

För mig, har det varit ett par tuffa veckor med prov och inlämningar och jag har sett fram emot den här sista dagen under en lång tid. Torsdagseftermiddag, sista lektionen och fysikprov. Redan när man såg provschemat efter sommarlovet, så visste jag att det här skulle bli tufft. Jag har kämpat in i det sista och nu är allt helt plötsligt över. Den konstiga känslan mellan glädje, utmattning och tomhet fick mig att känna mig trött och ledsen när jag i själva verket borde vara överlycklig att jag har tagit mig igenom dessa slitsamma veckor.

Allt man har kämpat för var nu över och det fick mig att tänkta på ankomsten till Paris. Nu under ett års tid kommer vi 50 ryttare att vara med om ett äventyr som kommer ta mycket av vår fritid. Vi kommer att skaffa oss ny vänner och binda oss själva till detta projekt. Att detta till slut kommer att vara över, då vi når Paris,  känns som en evighet. Om 199 dagar bär det av och om 206 dagar är det över. Konstig känsla.

Nu är det äntligen jul och det är dags för lite lata dagar och att få vara med familjen. Det är en fantastisk gåva att få vara frisk och ha möjligheten att få plugga, jobba, träna och att ha en frisk familj. Att skänka en tanke eller till och med en slant till alla barn som kanske ligger på sjukhus eller som är svårt sjuka i cancer är vad jag anser vara den bästa julklappen. Just nu ligger flera barn inlagda på sjukhus med tuffa krävande behandlingar och många familjer får i dagarna ett tråkigt diagnosbesked som gör att deras jul inte ser ut som planerat. Att få hjälpa andra är ju egentligen vad julen är till för. Allt vi tycker är jobbigt, är ju ingeting jämfört med vad dessa barn går igenom.

Vi från Team Rynkeby Helsingborg vill därmed önska er alla en riktigt god jul.

 

En tid då vi hjälper varandra

En tid då vi tänker på andra

Då vi strider, även om det är tufft

Så strider dessa barn, för att få luft

Med er hjälp kan vi besegra cancer

Och dessa barn får nya chanser

Vi i Team Rynkeby kämpar för livet

Detta val var helt klart givet

Så vi i våra tröjor i färgen gul

Önskar er nu, en riktigt god jul

// Elin

Träning och hälsa Rynkeby 23 november 2015

Början på min resa

 

Team Rynkeby, en ära att få vara med i detta projekt. Men varför sökte just jag hit, jag som endast är 17 år gammal (18 när vi cyklar till Paris). Många frågar, hur ska du klara detta? Jo, genom hård träning, vilja och lite blod, svett och tårar så ska jag tillsammans 49 andra ryttare ta mig till Paris. Att om 7 månader, kommer vi tillsammans stå i Paris med cyklarna i luften och känna lyckan över att vi har lyckats. Vi har klarat av den tuffa resan samtidigt som vi har bidragit till en god sak, för det viktigaste är ju dock insamlingen av pengar till barncancerfonden.

När min pappa frågade mig för x månader sen över telefon ”hade du velat cykla till Paris Elin” visste jag inte riktigt vad jag skulle svara. Vad menade han? Hur skulle jag kunna cykla 120 mil på en vecka, när jag endast suttit på en spinningcykel tidigare. Varför just till Paris? Men när jag fick reda på mer om projektet och vad det verkligen betydde att vara med, var det ingen snack om saken att vi skulle ansöka.

Känslan. När vi stod längs fram vid startlinjen och vinkade av 2015:s team så visste jag, att jag ville vara en del av detta 2016. Det var så otroligt häftigt att se deras lycka över detta år, och allt det de har kämpat för. Detta skulle nu avslutas och den stora utmaningen var framför dem. Alla stod uppradade, taggade till 1000, och sa ett sista hejdå till sina familjer. Man märkte vilken gemenskap de hade och hur glada alla verkligen var. Att få vara med om det skulle vara ett minne för livet.

Glädjen. När man fick samtalet att man kom med. När min pappa och jag fick beskedet att vi skulle få vara med om detta äventyr så lånade vi cyklar och stack ut och började träna direkt. Det var min första gång på en racercykel och vilken känsla. Det var som att man flög fram! Jobbigt men väldigt roligt. Jag är dock van vid att träna hårt, då jag har tränat och tävlat på elitnivå i fäktning under flera år.

Varför detta är så speciellt för just mig, är för att jag ska få vara med om detta äventyr tillsammans med min pappa och för att dessa barn vi hjälper är så nära mig i ålder. Alla dessa barn som drabbas av diagnosen cancer skulle lika gärna kunnat vara mina kompisar eller deras syskon. Genom detta projekt får jag möjligheten att bidra till forskning och därmed kunna hjälpa cancersjuka barn att bli friska. Jag är också väldigt stolt över att jag, som yngsta deltagaren i laget, ska få cykla tillsammans med 49 andra ryttare. Alla med samma mål, att besegra den hemska draken.

Sök i Rynkeby-bloggen