Annons:
Personporträtt Rynkeby 1 juli 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Andreas – sätter alltid andra människor före sig själv

Andreas och jag träffas på ett fik på Väla innan vår utbildning i hjärt- och lungräddning som några i laget skall ha för att vi skall vara extra förberedda om olyckan är framme på vägen ned till Paris. Jag passar då på att intervjua honom för att ta reda på lite mer om vem Andreas är.

Andreas berättar att han är född och uppvuxen i Landskrona, spenderade några år i Småland då han studerade för att sedan flytta tillbaka till Landskrona. Sedan 2011 bor han med sin 16-åriga dotter i Helsingborg. Han jobbar idag som Area Sales Manager för ett Danskt företag med ansvar för Svenska och Norska marknaden. Andreas stora intressen i livet är musik i alla dess former samt motorsport.

– Har jag tid så tar jag gärna en tur med min motorcykel, berättar Andreas.

FN-soldat i Makedonien
Jag ber Andreas berätta lite mer om sig själv och ganska snart fastnar vi vid en längre diskussion kring vår militärtjänstgöring och vad vi lärde oss där. Kan ses som lite grabbigt, men både han och jag tänker tillbaka på detta som något mycket positivt. Det var ju då vi gick från pojkar till riktiga män! Till skillnad från mig så ledde Andreas tid i svenska försvaret att han efter muck sökte sig vidare som FN-soldat.
– Jag kände jag ville göra något för att hjälpa andra och att göra FN-tjänst kändes rätt för mig och absolut inte något jag ångrar – tvärtom något som gav mig mycket och som jag inte skulle vilja ha ogjort. Min tid i Makedonien som FN-soldat 1995-1996, där vår främsta uppgift vara att övervaka gränserna mot Albanien och Serbien gjorde mig ödmjuk över hur vi lever och har det i Sverige, berättar Andreas.
– Jag har verkligen fått se hur fattigt en del människor lever och det har gett mig nyttigt perspektiv på tillvaron och lärt mig uppskatta det som vi kanske tar allt för givet i vår vardag där vi lever och bor, säger Andreas.

Han berättar också om en händelse där han vid en vägkorsning fick en pistol riktad mot sig från en ung person i en personbil som körde upp bredvid deras militärfordon. För mig låter det som något som är taget från en amerikansk actionfilm, men som bevisligen sker och som militärer och andra ideellt arbetande personer blir utsatta för dagligen.
– En inte så trevlig men nyttig erfarenhet för mig, säger Andreas.

”Jag mår bra av att hjälpa andra”
Vi kommer då in på frågan varför Andreas sökte till Team Rynkeby.
Han har som många andra i årets lag haft vänner som tidigare varit med och så varmt berättat om vilken positiv upplevelse det var.
– Jag mår bra av att hjälpa andra och att känna att jag gör något meningsfullt och för en god sak. Då jag fick höra om Team Rynkebys välgörenhetsprojekt och deras arbete med att hjälpa cancersjuka barn så kändes det så rätt att ansöka, säger Andreas.
– Jag har själv en mamma som för 10 år sedan, bara 58 år gammal (ung) gick bort i cancer och min pappa åker nu fram och tillbaka till Lund och behandlas för cancer, så jag känner att kan jag göra något för att bidra till att bekämpa cancer i någon form på unga barn men även äldre så vill jag verkligen försöka, fortsätter Andreas.

Det är nu jag också bättre förstår varför Andreas spenderade en tid som FN-soldat. För Andreas är det verkligen viktigt att bidra till något positivt och att hjälpa andra människor. Jag minns första gången jag träffade Andreas. Han gav då, precis som nu, ett mycket lugnt och tryggt intryck på mig.
– Jag är nog en person som många kontaktar när de vill ha hjälp och stöd och jag säger aldrig nej, vilket jag ibland kanske skulle göra, fortsätter Andreas.

Ger alltid 100%
Cyklingen har annars varit ett sidointresse för Andreas då han var yngre, och att få tillfälle att cykla men framförallt träna regelbundet och mer målmedvetet har också varit en bidragande faktor till varför han sökte till Team Rynkeby.
– Jag kände att jag även behövde något annat att engagera mig i vid sidan av jobbet. Jag ville utveckla och utmana mig själv och tänja lite på gränserna. Jag är en person som när jag väl gör något så gör jag det till 100%, säger Andreas som i årets lag arbetat i eventgruppen.

Han fortsätter:
– Jag måste bara få framhäva att projektet Team Rynkeby verkligen har överträffat mina förväntningar. Alla fantastiska människor med så stort hjärta som jag lärt känna, den kraft, öppenhet och driv som finns i gruppen är helt enorm. Jag kan verkligen rekommendera att söka till Team Rynkeby!

Ser fram emot cyklingen till Paris
Jag frågar honom hur han känner inför resan till Paris, som vi startar om ganska precis en vecka.
– Jag ser med extremt stor förväntan fram emot detta och det skall bli intressant att se hur jag och laget hanterar detta. Vi kommer säkert ha våra ups- and-downs, men jag är inte det minsta orolig att vi fixar det, säger Andreas och ler lite.

Andreas är en av de personer som ingår i ett av de två draglagen som Helsingborgslaget har.
Min erfarenhet av Andreas från våra träningar såväl inomhus i vintras men även nu på senare tid på våra långa cykelpass är att Andreas är en person som aldrig gnäller och som verkligen biter i när det är tufft, vilket han också instämmer i då jag nämner det för honom.

Jag frågar Andreas avslutningsvis om han funderar på att söka till Team Rynkeby även nästa år.
– Jag är absolut sugen. Det här är en av de roligaste sakerna jag gjort i livet. Det tar mycket tid men man får så enormt mycket tillbaka så ja…kanske, avslutar Andreas med ett litet finurligt leende.

Jag får en ganska stark känsla av att Andreas kommer söka till nästa år, vilket jag verkligen hoppas. Andreas är en sådan där person man verkligen vill ha i ett lag. En osjälvisk, ödmjuk person med stort hjärta, som alltid ställer upp för andra och alltid ger allt, som aldrig gnäller och som verkligen vill vara med och göra skillnad.

/ Niclas

7 snabba frågor till Andreas:

Kommer från: Landskrona
Favoritsport: Motorsport
Favoritsysselsättning: Musik i alla dess former
Bästa egenskap: Väldigt ödmjuk
Sämsta egenskap: För snäll
Gör jag helst när jag är ledig: Inget speciellt. Jag är bra på att ta dagen som den kommer.
Träningstips: Variera träningen.

Stöd gärna Andreas och Team Rynkeby i kampen mot barncancer genom att swisha en slant till 123 682 77 03.

Personporträtt Rynkeby 28 juni 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Familjen Nilsson håller ihop i vått och torrt

I årets Helsingborgslag har vi både kärlekspar och barn+förälder som tar sig an utmaningen tillsammans. Men det är bara familjen Nilsson som är hela tre från samma familj – mamma Camilla, pappa Jim och dottern Johanna. Själv hade jag aldrig vågat, med tanke på hur lätt jag blir irriterad just på mina närmsta när jag blir trött, hungrig, kinkig, och dessutom har ont i rumpan och axlarna och vem vet var. Och det kan ju lätt hända när man cyklar rundor på upp till 20 mil! Men familjen Nilsson verkar klara det bra – det gäller bara att Jim inte försöker putta på Johanna utan att hon bett om det ;)

Johanna börjar nytt jobb inom revision på Ernst & Young i augusti, Camilla jobbar som koordinator på Helsingborgs lasarett (planerar operationer mm), och Jim är på väg att byta VD-rollen på ett plastföretag mot att jobba med affärsutveckling för hela koncernen. Men jag är ju mer nyfiken på hur de är som personer, så jag ber dem beskriva varandra. Det är nu intervjun förvandlas till en hyllningssång, och efteråt utbrister Johanna “Vilken gullig stund det blev här nu, haha!”.

Camilla om Johanna:
– Johanna är den mest underbara, gosigaste dotter man kan ha. Hon är oerhört snäll och omtänksam, och tänker alltid på andra istället för sig själv.

Johanna om Jim:
– Pappa har alltid varit en av mina största förebilder. Jag beundrar honom för hur han uppfostrat mig och alltid tagit hand om sin familj. Hur han finns där i alla lägen, oavsett vad. Och hans drivenhet, den är väldigt imponerande.

Jim om Camilla:
– Camilla är den mest medmänskliga person jag vet, som tar hand om folk i ur och skur. Där kan man prata om stort hjärta! Hon sätter alltid andra människor före sig själv, och är vänligheten personifierad. Sen är hon ju snygg också!

Nu kan jag lättare förstå hur de vågade ge sig in i det här projektet tillsammans – här har vi en tät och kärleksfull trio som hjälper varandra i alla väder.

Hur kom det sig att ni sökte till Team Rynkeby?

Jim berättar att han först fick höra talas om Team Rynkeby genom en granne. Det lät lockande med ett projekt där man både fick stödja kampen mot barncancer, cykla, och vara social. Så han sökte, och cyklade till Paris 2015. Då pratades det såklart mycket om Team Rynkeby i familjen, och alla tyckte att det var ett fantastiskt och godhjärtat projekt. Så efter ett mellanår sökte de alla tre.

– Det är väldigt roligt att göra det tillsammans, säger Camilla, för det tar ju mycket tid. Det märkte vi 2015 när Jim var iväg själv att det tar mycket tid från familjen. När man gör det tillsammans har man också mer förståelse för att det blir snack om Team Rynkeby hela tiden.

– Lite väl mycket ibland kanske, flikar Johanna in. Min sambo är nog lite trött på oss ibland.

– Och vår son, säger Camilla. Han tycker ibland att “Ni pratar ju bara cykling!”.

Storebrorsan Oskar bor i Göteborg, annars hade säkert även han blivit övertalad att hänga på.

Krokig väg mot målet

Det låter kanske som att allt är rosenskimrande i familjen Nilssons värld, men de har faktiskt råkat ut för både en och två motgångar under uppladdningen.

För Camillas del började det redan i mars. Hon blev onormalt trött på träningspassen och pulsen gick i taket och ville inte gå ner. Läkarna misstänkte luftrörssjukdomen twar och ordinerade dubbel dos antibiotika och vila… låååång vila. Det är först den senaste månaden som Camilla kunnat börja träna lite smått igen, så hon hinner inte få ihop tillräckligt många cykelpass innan vi ger oss av – det blir alltså ingen cykeltur till Paris! Otroligt jobbigt att tvingas avstå från något man sett fram emot i nästan ett år, men Camilla låter inte det stoppa hennes deltagande – hon kommer åka med oss hela vägen till Paris i följebil som en del av serviceteamet. Så det blir en häftig resa, bara inte den hon först hade föreställt sig.

För Johannas del var det en muskel i ena låret som satte käppar i hjulet för träningen. Hon spelar fotboll i Hittarp, och efter första uteträningen på cykel med Team Rynkeby åkte hon på träningsläger till Spanien med fotbollslaget.

– Jag sprang bara rakt fram och så kände jag plötsligt “Aj!”, och då gick baksidan, både muskeln och fästet gick av. Och samtidigt var det en benbit som lossnade från sittbenet där muskeln fäster. Läkarna sa först att om den har släppt mycket så måste man sätta fast den igen, men som tur väl var så var det en kort släppning som dom kallade det det, så då skulle det läka av sig själv.

Och efter många veckors tålmodig vila har det läkt, och Johanna har kämpat sig tillbaka och cyklar nu lika långt som alla andra i laget – en fantastisk bedrift om man frågar mig.

Jag säger lite skämtsamt till Jim att eftersom han är den enda i familjen som varit frisk genom hela projektet, så får han väl hjälpa till och putta Johanna mot Paris. Men hon hugger blixtsnabbt:

– Nej, du ska INTE putta mig!

– Jag har försökt en gång, skrattar Jim. Då skrek hon “Rör mig inte, rör mig inte!”

– Håller jag inte på att dö så.

Efter att ha sett Johanna på de senaste långpassen är jag övertygad om att det inte kommer behövas, och för familjefridens skull råder jag Jim att låta bli ;)

Nu är det ynka 10 dagar tills vi cyklar iväg och insamlingen till Barncancerfonden pågår för fullt. Swisha gärna ditt bidrag till 123 682 77 03!

6 snabba

Namn: Jim Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Ger aldrig upp Sämsta egenskap: Dåligt tålamod Boktips: Management Control av Philip Kotler

Namn: Camilla Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Snäll och trygg Sämsta egenskap: Ställer för höga krav på mig själv

Namn: Johanna Nilsson Kommer från: Helsingborg Favoritsport: Fotboll Bästa egenskap: Ambitiös Sämsta egenskap: Pedant Serietips: Suites

/Lisa

Personporträtt Rynkeby 24 juni 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Lenny Mark – vår Super Lenny

53-år ung så tillhör Lenny en av veteranerna i årets upplaga av Team Rynkeby Helsingborg. Det är tredje gången han är med i vad han kallar ”Världens bästa projekt”! Han har cyklat till Paris två gånger, denna gång är han med i serviceteamet. Vilket han ser mycket fram emot, här kommer han få ge utlopp för sin kreativa och spexiga sida.

 

Intervju med vår Super Lenny

Det är inte lätt att få till en träff med Lenny. Till sist stal jag några minuter på en av våra träffar där vi skulle fixa lite saker till laget. Då förstod jag att han tycker detta är jobbigt, att prata om sig själv och om att behöva vara i centrum. Lenny, som alltid har nära till skratt och som alltid har något bus på gång, uppfattades nästan lite nervös. Han skojade, pratade, skrattade, satt ner, upp och gick en runda. Pratade lite mer, för det kan han – prata alltså. Lenny är en person som vill alla väl, vill se att alla mår bra, han är enormt snäll. Han är vår Super Lenny eftersom han är med och fixar med allt möjlig för laget.

”Titta, jag flyger”

Hur kom du i kontakt med Team Rynkeby?

”Genom min bror och svägerska” svarar Lenny. ”De var med 2013. Varje gång vi träffades så malde dem sönder oss med hur fantastiskt det var att få vara med på eventen och samla in pengar, för att inte tala om hur roligt det var att cykla. Varje kalas och andra sammankomster med familjen så pratades det om Team Rynkeby och Barncancerfonden.”

Detta är mer regel än undantag hos alla deltagare, man lever, sover och andas Team Rynkeby. Eftersom det är så roligt och en sådan häftig grej att vara med om. En andra familj.

Ansökte till Team Rynkeby:

Lenny var på plats på Sundstorget vid prologen när hans bror och svägerska cyklade iväg till Paris. ”Jag fick gåshud när jag stod där och såg hela gänget i sina gula tröjor och på sina cyklar. Det berörde mig rakt in i hjärtat. Jag kände då att jag kanske ville prova”. Lenny och hans fru, Pia, började prata om att eventuellt skicka in en ansökan. De bestämde sig för att prova på det här med att cykla på en racer, för att se om cykling var något för dem. Sagt och gjort så lånade dem cyklar och var med på Barncancertrampet, ett cykellopp som arrangeras av Team Rynkeby läs mer om det i länken nedanför. Lenny och Pia skickade in en ansökan och kom båda med i laget 2014.

Vad är det roligaste och bästa med cykling?

Cykling är en sport som alla kan lära sig, utvecklingskurvan är oftast ganska brant hos nybörjare. Man lär sig hantera växlar, att sitta fast med fötterna, när ska man klicka ur, lär sig lita på sina lagkamrater när man cyklar i klunga och en massa andra saker. ”När man som jag har kommit upp i en ärofylld ålder och har en del skador efter en aktiv fotbollskarriär, så är ju cykling ett superbra alternativ. Det är en ganska skonsam träning, när man håller det på motionsnivå”. ”Det roligaste tycker jag är klungkörning, här får man chansen att prata med varandra. I början så är det nästan här som man börjar lära känna varandra ordentligt, när man cyklar bredvid någon i 10 mil så hinner man prata en del. Men det är också i klungkörning man behöver ha full fokus, man ligger så nära varandra att man måste ha koll på den som ligger framför, uppmärksam på vad som händer runt omkring hela tiden.”

Vad är din viktigaste roll på årets resa till Paris?

I år är Lenny en del av vårt fantastiska serviceteam. Jag kan tänka mig att det finns lite utmaningar där. Vårt 10 man starka serviceteam ska se till att alla får mat tre gånger om dagen, hjälpa till vid eventuella punkor, hålla koll på 38 cyklister ­– hur dagsformen är m.m. ”Eftersom jag har varit med och cyklat vid två tillfällen så vet jag vad serviceteamet betyder, jag vet känslan när man ser vår flagga vid vägkanten och en efterlängtad fika/paus är på gång. Att jag denna gång ska få vara med och göra cyklisternas dag ska bli roligt.” Han kommer få spexa och skoja, ja göra det han tycker är så roligt. ”Jag vet hur det är att vara cyklist. På resan till Paris så är dagarna ganska inrutade. När kaptenerna blåser i pipan så är det 5 minuter tills vi cyklar iväg, då ska väskan vara inlämnad, man ska ha varit på toaletten och däcken ska vara pumpade. Sen cyklar man iväg, efter 50-60 km så är det frukoststopp, upp på cykeln, lunchstopp, upp på cykeln, fikastopp, så rullar det på alla dagar. När man kom till våra stopp så har serviceteamet alltid hittat på något spex för att få trötta cyklister att fokusera på något annat än att trampa ett tag. Detta ser jag fram emot att få vara delaktig i.”

Kommer du söka igen?

Han funderar lite, sen kommer: ”Det gör jag nog. Det hade varit roligt att cykla med barnen. Det är ju världens bästa projekt, det tar tid men det är det värt.

 

Ni vet väl om att ansökningen till Team Rynkeby 2018 igång nu. Tveka inte att söka, du kommer inte ångra dig! Det är inte lång tid kvar innan vi cyklar iväg mot Paris. Hjälp oss hjälpa, skänk en slant till Barncancerfonden genom att swisha till 123 682 77 03

Barncancertrampet är ett cykellopp, där hela familjen kan deltaga, som arrangeras av Team Rynkeby. I Helsingborg så går det av stapel lördagen den 19 augusti. Mer information hittar ni på https://www.barncancerfonden.se/1309426121/

 

 

Personporträtt Rynkeby 18 juni 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Lotta och Hampus tar hand om våra cyklar och kroppar

Ni som följer oss vet redan att utan vårt serviceteam skulle vi cyklister helt enkelt inte klara av resan till Paris. Förutom att de servar oss med mat och dryck, kör våra väskor mellan hotellen, och lagar cyklar vid behov, så är Helsingborgs serviceteam även ett himla gött gäng. De har kul tillsammans, och förhöjer stämningen på våra energistopp med musik och dans, skratt och glada tillrop. Idag får vi lära känna Lotta och Hampus!

Här har vi ett aktivt par som lika gärna hade kunnat cykla med oss som att vara med i serviceteamet. Men de rekryterades för sina talanger som sjukgymnast (Lotta) och mekaniker (Hampus) och tycker det är jättekul att få vara med och se till att resan går så smidigt som möjligt.

Hampus pluggar till automationsingenjör och jobbar extra på Hornbach. Han beskriver sig själv som glad och lätt att umgås med, och tycker om att hitta på saker. Lotta flikar in att han även är en riktig fixare – en problemlösare som gillar att lösa grejer i vardagen.

Lotta jobbar som sjukgymnast och drar nytta av sina egna erfarenheter som idrottare. Som ungdom höll hon på med fotboll och handboll, innan hon fastnade för löpning och tävlade mycket i det.

– Men sen blev jag skadad för några år sedan, och fick kämpa för att hitta en ny identitet – jag var ju löpare! I början kunde jag inte titta på en löpare utan att vilja fälla den, haha, men sen tänkte jag att “Nä, men då ska jag jobba med att få andra att kunna springa” så då valde jag att läsa till sjukgymnast.

Det märks att Lotta brinner för sitt jobb – hon pratar om biomekanik och rörelseanalys, hävarmar, vinklar och ergonomi, att springa ekonomiskt och justera löpsteget vid skada. Själv kallar hon sig nördig, men jag skulle nog hellre säga passionerad ;).

Som person beskriver hon sig som ganska eftertänksam och tålmodig. Hon älskar att vara med människor – annars hade hon nog varken valt att jobba som sjukgymnast eller vara med i Team Rynkeby.

Vilka är era uppgifter i laget?

Hampus:

– Att meka med cyklar och köra servicebil. Sen har jag fått lov att cykla med laget varannan dag ner till Paris. Jag är heltidsmekaniker varannan dag och cyklist och mekaniker varannan, så det är det bästa av två världar. Jag har tävlat i cykling tidigare, så jag tycker om att detta är lite mer kravlöst, att man cyklar för att ha det kul och trevligt.

Lotta:

– Som sjukgymnast och massör ska jag försöka få cyklisterna att må så bra som möjligt på resan. Det jag har märkt på de träningsläger vi haft är att det inte är lika mycket ländryggsproblem som jag trodde, utan mer nacke och axlar. Och sen har många ont i låren, både på baksidan och framsidan.

Vad vill ni ge för expertråd till oss i laget, och folk som cyklar överlag?

Hampus:

– Att man håller ordning och är rädd om sina grejer, och är försiktig med hur man ställer sin cykel vid rastplatsen. Trillar cykeln så finns det risk att inställningarna på växlarna sabbas och då blir det ju extra jobb och det kan bli dyrt också om man ska lämna in den.

Lotta:

– Att man tar vara på pauserna och kvällarna! Ner till Paris sitter man ju många timmar på cykeln många dagar i rad, så det är smart att stå eller ligga lite istället för att sitta när det blir paus. Man kan köra lite bakåtböjningar med ryggen, och försöka undvika den ställningen man har när man cyklar – inte hitta första bästa stol att sätta sig på, utan variera det lite. Om man inte orkar stå kan man lägga sig på magen eller nåt sånt.

Det är mycket att tänka på! Men som tur väl är kommer vi ha de här experterna med oss på resan, så att de kan ta oss i örat om vi är vårdslösa med utrustningen eller oss själva! Om bara några veckor beger vi oss mot Paris, och du kan bidra till vår insamling till Barncancerfonden genom att svisha till 123 682 77 03.

6 snabba

Namn: Hampus Blixt Kommer från: Skumparp utanför Malmö Favoritsport: Cykling Bästa egenskap: Ambitiös Sämsta egenskap: Behöver struktur och plan på saker Boktips: The Flying Scotsman (självbiografi av skotske cyklisten Graeme Obree, finns som film också)

Namn: Lotta Sinclair Kommer från: Rydebäck Favoritsport: Löpning Bästa egenskap: Ambitiös Sämsta egenskap: Envis

/Lisa

Personporträtt Rynkeby 15 juni 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Peder – vår egen ”Mulle Meck”

Peder är utbildad sjöingenjör och jobbar som maskinchef för ett Norskt företag. Han har hela världen som arbetsplats. De senaste åren har han varit Team Rynkeby Helsingborgs mek. och rutt ansvarig. När vi väl hade hittat en dag och plats för en intervju så visade det sig att fiket stängde om typ 30 minuter. Det var inte mycket mer att göra än att hitta en ny dag för intervju, sagt och gjort vi bokade dag och tid, samma plats, tyvärr stängde stället exakt den tiden vi hade bokat haha. Vad har vi lärt oss av detta? Kolla alltid upp saker och ting:)

 

Peder är en av dem som har varit med i Team Rynkeby flera år, jag kan inte låta bli att undra vad som driver honom till att vara med så många gånger?

 

”Som, om inte alla så i alla fall de flesta, så tycker jag om att hjälpa till och att få göra skillnad. Hela projektet går ut på att samla in pengar till Barncancerfonden. Min roll är också att se till att cyklisterna och cyklarna mår bra. Jag vill se till att hela resan blir så rolig och kul som möjligt.” Han fortsätter med att berätta om känslan att vara med och bygga ett team. ”Man har ett kick off datum, alla kommer dit (ca 40-50 st), många känner inte varandra sen innan. Det börja lite trevande med liten presentation och lite lekar kanske. Nervösa skratt lite här och där. Träningen sätter igång, alla försöker hitta sin roll i laget, lära känna varandra. Plötsligt är utesäsongen igång och snart kommer ett träningsläger då är det plötsligt asgarv istället för nervösa skratt, så fortsätter bubblan växa likaså gemenskapen och känslan av tillhörighet. Tilliten finns där, omtanken för varandra som speglar sig i att alla bryr sig om och hjälper varandra. Det har blivit ett team. Det är en häftig känsla.”

 

Hur kommer det sig att du började cykla?

”För 8-9 år sedan sålde jag min motorcykel, i samma veva började jag och min bror cykla. Mest som en rolig grej och för att döva saknaden från motorcykeln.”

Peders bror och svägerska var 2012 med i Team Rynkeby Malmö. Så klart följde Peder deras resa på nära håll och fick blodad tand. Året efter, 2013 startade Helsingborg upp sitt lag och då var Peder med. Det året var han cyklist. Sedan 2014 har han varit med i serviceteamet, med ett uppehåll 2015. I år är inget undantag, han tillhör serviceteamet och berättar roat att ”när man är med i serviceteamet så kan man vara med på allt det roliga”. Kan berätta att Peder är numera en så kallad solskenscyklist, han cyklar bara när vädret är som mest gynnsamt, återkommer om det längre fram.

Vad gör en ruttansvarig, och hur går man till väga för att skapa en rutt eller runda?

”Bestämmer hur sträckorna som cyklisterna ska cykla på vägen ner till Paris ser ut ;)” Dumma frågor, dumma svar ha ha.

Lite mer allvarligt, ”Oftast tar man hjälp av ett datorbaserat ruttprogram. Här lägger man in ruttens start och stopp, i vårt fall är det hotellen som vi stannar vid varje dag, sedan försöker man med hjälp av programmet hitta cykelvänliga vägar utan alltför mycket trafik. I vissa länder kan man ”köra” rutten i google earth och street view för att få en så god uppfattning om hur vägen är som möjligt, om vägen lämpar sig för cykling.” Cyklisterna kan ge Peder lite bannor ibland, när det visar sig att vägen som är vald är grusväg, då är cyklisterna inte glada ;) men det är sådant man får räkna med helt enkelt.

Alla känner en stor trygghet när Peder är med, mycket på grund av hans kunskap och erfarenhet om cykling men även för att han är rak och ärlig mot alla. Har man inte gjort rent sin kedja så får man oftast höra det genom båda öronen eller enbart ett mutter, stödstrumpor är en annan känslig sak som Peder inte är glad över, framförallt inte ”de moderna” som finns i regnbågens alla färger. I och för sig så är han väl inte alltid så tydlig i vad han menar, ironi är nämligen något som ligger honom varmt om hjärtat och det använder han så fort han kan. Ironi och humor är något som är ett måste för Peder.

”Pys och mys”

Peder är en man med många strängar på sin lyra, han är ju vår alldeles egna ”Mulle Meck”. Det är Peder som lär oss cyklister allt vi behöver veta om cykelvård. Talar om för oss när kedjan är skitig, pikar oss om cykeln inte är avtorkad efter ett distanspass. Informerar om att service bör göras innan resan påbörjas till Paris och att man ska se över däck och bromsklossar. Ibland kan det bli många suckar, men det är med glimten i ögat. Meningen är ju att varje cyklist ska kunna vårda och ta hand om sin cykel (den håller längre när all smuts är borta, att man smörjer kedjan lite då och då osv), det gäller även att kunna laga en punktering. För att träna på det här med att laga en punktering så håller Peder i ”Pys och mys” kurser, där cyklisterna får öva på att laga en punka. Han brukar säga att ”många tror att de kan laga en punka med mobilen”, så skakar han lite lätt på huvudet.

Hyggerunda

Skulle nästan kunna tro att det är Peder som har myntat uttrycket ”hyggerunda”. Det är så en cykeltur kallas  när solen skiner, ingen vind och man cyklar ut ett par stycken för att på halva vägen stanna till vid ett fik och njuta av en kopp kaffe (eller något annat) i solen. Man riktigt njuter av cykelturen :)

Berätta om resan till Paris!

”En resa med lite gråt och mycket skratt.” Det är egentligen allt Peder säger. Det är svårt att föreställa sig hur resan kommer vara när det är första gången man är med på resan, men Peder och alla andra som har cyklat kan intyga att det blir ett härligt äventyr och jag tror på dem.

 

Stöd Peder och Team Rynkeby i kampen mot barncancer genom att swisha en slant till 123 682 77 03

 

/Emilia

 

Personporträtt Rynkeby 2 juni 2017 • Uppdaterad 5 juli 2017

Anna tar revansch, och längtar till “prologen” i Helsingborg

Jag haffar Anna direkt efter 16-milarundan: Orkar du stanna kvar en liten stund så att vi kan göra den där intervjun till bloggen? Ett stort leende och ett telefonsamtal hem för att kolla så att ingen behöver henne precis just nu, och sen är hon redo. Och sån är min bild av Anna – glad, stark och pigg på nya upptåg. Men 2015 när hon var med i Team Rynkeby för första gången var det en annan femma. 

Anna hörde talas om Team Rynkeby av sin frisör, som cyklade 2014. Anna har alltid brunnit för välgörenhet, varit engagerad i fadderverksamhet och haft barn från Polen boende hos sig osv. Så hon sökte, kom med, och upptäckte att visa delar av projektet var roligare än andra.

– Jag älskade ju alla events! Cyklingen var lite tuffare än jag hade tänkt mig, så det älskade jag inte… Jag grät mycket, hade jätteont och det var slitsamt, värre än jag hade föreställt mig.

Anna och några till i laget som inte hade så mycket träningsvana sen innan hade det riktigt tufft det året. Men till Paris kom de, och hon beskriver känslan av att faktiskt genomföra nåt man nästan inte trodde man skulle klara som euforisk.

Och i år tar hon revansch på riktigt. Är det nån som gett järnet på alla träningar så är det Anna! Målet? Att älska alla delar av projektet (inte bara de sociala) och ta sig till Paris utan gråt och tandagnissel – kanske till och med med ett leende på läpparna. Och jag vet att hon kommer klara det. Men visst fanns det vänner som undrade varför hon ger sig på det en gång till, när hon tyckte det var så jobbigt förra gången.

– Man kan jämföra det lite med sin första förlossning. De flesta som föder sitt första barn säger “Jag gör inte detta fler gånger, det gjorde för ont, det var för jobbigt”. Men dom allra flesta kommer ändå tillbaka och föder ett andra barn, och lite så är det. Man får så mycket tillbaka i det här projektet. Vi är så många olika människor, som alla har roligt ihop och går all-in för att det ska bli bra, så man kan ju inte annat än vara glad!

Det är nog första gången jag hört någon jämföra Team Rynkeby med att föda barn, men fortsätt läsa så får du strax reda på varför det inte är så konstigt att det kommer från just Anna.

Vem är du?

Anna beskriver sig som “väldigt mycket mamma”. Hon har två utflugna barn på 27 och 25 år, och tre som bor hemma på 20, 17 och 14. Så man kan förstå att mammarollen varit en stor del av livet.

– Vi hade dagisbarn i 18 år. Så när vår yngsta tjej började skolan, då firade vi faktiskt med skumpa!

Fullt förståeligt. Men nu när barnen är äldre börjar hon få mer tid till sig själv (och Team Rynkeby ;). Till yrket är Anna barnmorska, och älskar det (nu är det väl ingen som undrar var förlossningsliknelsen kom från längre?). Annars är vänner och resor två viktiga ingredienser i livet.

– Jag är väldigt social, tycker om att umgås mycket och har många väninnor. Man kan ju tappa dom annars när man får familj och så, men vi har hängt ihop – jag har barndomsvänner som jag träffar regelbundet. Det är jätteviktigt för mig! Kärleken man har till sina barn är för evigt och likaså den till sina verkliga vänner.

Många av resorna görs tillsammans med väninnorna, och det blir inte bara sol och bad utan ska gärna hända nåt. Anna berättar att hon gillar att komma ut och träffa människorna i ett land, och nyligen var hon och kollegorna på jobbresa till Indien.

Avresan från Helsingborg var nästan häftigare än ankomsten till Paris

Vi kommer in på den spännande cykelresan till Paris och jag som nykomling undrar hur det känns att komma fram. Då säger Anna att prologen (eventet på Sundstorget där alla som vill kan komma och vinka av laget) nästan slog att cykla in i Paris!

– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, och när vi cyklade in på torget i stor klunga så stod folk och jublade och klappade. Då började jag faktiskt storgråta för dom betedde sig som om vi var hjältar. Och jag tänkte “Vad är det med folk? Vi har ju inte ens börjat cykla än!”. Men det var ju för allt jobb vi gjort, med träning och att samla ihop pengar, jag hade bara inte sett det så, så där blev jag jätterörd.

Själv blir jag lite rörd bara av att höra Anna berätta om det, och längtar ännu mer till den 8:e juli och årets prolog. Innan jag släpper hem henne till duschen och familjen efter långrundan klämmer jag in en sista fråga – om hon ska söka till Team Rynkeby nästa år igen:

– Ja alltså som det känns nu vill jag det! Mer meningsfull fritid kan man ju inte få, och det är verkligen bara vinnare i det här konceptet.

6 snabba

Namn: Anna Steiner Kommer från: Född i Hässleholm men bott i Helsingborg sen 2 års ålder Favoritsport: Cykling Bästa egenskap: Nyfiken, positiv och lyhörd Sämsta egenskap: Rastlös Boktips: Förr eller senare exploderar jag av John Green

Stöd Anna och Team Rynkeby i kampen mot barncancer genom att swisha en slant till 123 682 77 03.

/Lisa

Personporträtt Rynkeby 26 maj 2017

Anthony och Älsklingen cyklar tillsammans till Paris

Gullan, Sixten, Céleste – 40 olika cyklar som ska bära oss hela vägen ner till Paris. Anthonys pärla är Älsklingen som han vårdar ömt. Tillsammans ska de nöta på varandra i 120 mil. Men det kommer säkert inte bli några problem alls, för en mer fokuserad, förberedd och ödmjuk lagkamrat får man leta efter.

Anthony är vår skånska dalmas med påbrå från Libanon. Hur hänger det ihop egentligen? Jo, han föddes i Helsingborg och flyttade senare till Dalarna med familjen. Mamma och pappa är från Libanon. Efter studier i Västerås längtade Anthony tillbaka till Helsingborg så jobbet på Resurs Bank, som faktiskt är en av våra guldsponsorer, var varmt välkommet, och nu är han en skånepåg igen.

Varför Team Rynkeby?
Tankarna hade funnits ett tag att engagera sig i något välgörenhetsprojekt. Men var går egentligen pengarna man skänker? Kollegorna Camilla och Lotta var med förra året och de berättade på ett mycket positivt och övertygande sätt om Team Rynkeby. När Anthony också förstod att 100 % av de insamlade medlen går rakt in till Barncancerfonden, kändes det klockrent. Han blev väldigt inspirerad av sina kollegor och kombinationen av att få hjälpa andra människor samtidigt som man får vara med om en fantastisk upplevelse själv, avgjorde det hela för Anthony.
– Jag har inte ångrat en sekund att jag sökte till Team Rynkeby, säger Anthony. En dag får jag kanske barn själv och jag vill göra allt för att utrota den här hemska sjukdomen fortsätter han.

Vem är du?
Jag frågar hur andra skulle beskriva Anthony: snäll, omtänksam och positiv säger han direkt. Och ja, det är bara att hålla med! Sport har alltid varit en stor del i livet, som fotbollsspelande fjortonåring kom han med i A-laget och han har så klart spelat bandy, Dalarnas nationalsport. Och nu är det alltså dags för en ny utmaning att cykla racer, vilket han tycker är jättekul, och helt klart kommer att fortsätta med. Och skulle han mot förmodan tröttna, finns ju alltid pappas ärvda frimärkssamling i källaren, som man kan damma av.

Från stödhjul till racer
Han har alltid gillat att cykla, och berättar med stor inlevelse om hur han lärde sig cykla. Barndomskompisens mamma höll i pinnen bakom en vinglande Anthony på två hjul. När han väl förstod att ingen längre höll i honom fick han panik och hoppade av cykeln. Han hade ju inte kontroll! Men målmedvetenheten tog överhand. Så det var bara att börja om igen. Och precis så är han vår Anthony, bestämd med ett tydligt fokus. Både privat och i yrkeslivet. På tre år har han avancerat snabbt på jobbet (inte konstigt att han själv kallar sig för arbetsnarkoman) och har satt upp tydliga mål för sig själv. Så är det även med cyklingen. Han vill bli bättre och bättre och fokuserar på att utveckla sig. Fortsätter han så målinriktat kommer Anthony cykla ifrån oss allihop på vägen ner till Paris! Men skämt å sido. Anthony värdesätter lagandan mycket.
– Alla ska med, vi har olika förutsättningar och jag kommer peppa dem som har de lite jobbigare. Vi gör ju det här tillsammans, som ett lag, säger Anthony. (Vi sa ju att han var snäll och omtänksam).

Klart vi fixar det
Anthony tvivlar inte en sekund på att vi kommer klara vår resa ner genom Europa. Möjligen kommer en och annan öm rumpa och verkande rygg ställa till det lite, men annars ser han inga problem.
– Vi fixar det, inga problem. Vi har så kul och att få göra det här tillsammans, det är viktigast, säger Anthony.

 

6 snabba: Namn: Anthony Gossian Kommer från: Helsingborg och Dalarna Favoritsport: Cykling Bästa egenskap: Omtänksam Sämsta egenskap: Lite för resultatinriktad, och kan ibland bli aningen sur när han inte når dit han vill Serietips: Suits

 

Vill du också stödja vår insamling för att utrota barncancer, Swisha gärna en slant: 1236827703

/Sophie

Personporträtt Rynkeby 19 maj 2017

Först ska Niclas cykla till Paris, sen segla jorden runt!

Idag får vi lära känna en väldigt viktig person i årets lag. Inte bara för att han är en särdeles trevlig prick, men också för att han är vår lagläkare. Det är han som ska plåstra om våra knän när vi glömmer att klicka ur pedalerna (vi hoppas såklart att skadorna håller sig på den nivån). Det här är Niclas:

Vem är du?

Niclas kommer ursprungligen från Stockholm och hamnade i Helsingborg efter att ha gjort sin allmäntjänstgöring som läkare i Eksjö. Han vidareutbildade sig och jobbar nu som ortoped, med specialintresset proteskirurgi (byte av höfter och knän mm). Han älskar sitt jobb och jobbar mycket. Annars är livets krydda barnen! Niclas har fyra – en son på 24 år, en dotter på 22, och två småtjejer på 5 och 3. Men det finns en sak till som han brinner för:

– Segling! Jag har planer på att segla jorden runt. Så i juni 2021 kommer jag kasta loss från Viken för en tre års jorden-runt-segling.

Som värsta Thor Heyerdahl! Vem kunde tro att vi hade en världsomseglare i laget? Niclas berättar att han nu förbereder sig genom att samla ihop pengar och utrusta sin båt. Sambon och barnen kommer endast följa med på vissa sträckor, så för att inte behöva vara ifrån dem alltför länge i sträck kommer han flyga hem med jämna mellanrum, vara hemma några veckor, och sen flyga tillbaka och fortsätta seglingen. Vilket äventyr!

Och som om det inte vore nog för att få oss andra att känna oss som soffpotatisar så åker Niclas sitt 20:e Vasalopp nästa år.

Frakturer är kul – men helst inte på vägen till Paris

Som Helsingborgslagets läkare är det Niclas uppgift att se till att vi har med oss allt vi kan tänkas behöva under cykelturen till Paris. Mediciner (bl a smärtlindring), dropp (om det blir 45 grader varmt), hjärtstartare – och så plåster förstås, till de mindre blessyrerna.

– Det värsta scenariot vore ju en klungvurpa, när 10-15 personer kanske vurpar i 40 km/h i nerförsbacke, och man får en massa frakturer osv att ta hand om. Man får ju förbereda sig både mentalt och utrustningsmässigt för att kunna hantera det, men jag hoppas att det inte händer några olyckor.

En annan viktig uppgift blir att se till att ingen som inte är i skick att cykla sätter sig på cykeln.

– Om man märker att nån mår dåligt får man säga “Du kan inte cykla längre nu. Du får faktiskt kliva av för du börjar bli farlig både för dig själv och andra!” För man blir ju trött och särskilt om det är varmt och man inte dricker så mycket som man bör göra så kan man bli uttorkad och utmattad.

Vi pratar lite om andra saker som kan hända (allergiska chocker, skavsår, magsjuka…) men fortsätter snabbt till mer upplyftande frågor.

Förståelsen för forskares vardag gör det extra viktigt att bidra

Niclas berättar att han blev peppad att söka till Team Rynkeby av kollegor som cyklat tidigare. Som så många andra i laget betonar han tre stora anledningar till varför han vill vara med. 1) Kamratskapen och att göra nåt tillsammans med andra, 2) En bra chans att träna upp sig själv, och 3) Att få göra nytta genom att samla in pengar till Barncancerfonden.

– Och den klassiska klyschan att det gör skillnad – det gör det! Jag vet ju att det många gånger är jättesvårt att finansiera olika forskningsprojekt. En forskares vardag består väldigt mycket av att tigga ihop pengar för att kunna driva sina forskningsprojekt. Så det är klart att om vi i Team Rynkeby Sverige samlar ihop 20 miljoner i det här projektet så finansierar det X antal projekt under ett år. Det kan ju innebära att man hittar på nån ny behandling eller kan forska fram en ny cytostatika. Och då förstår man vilken skillnad de här pengarna faktiskt kan göra!

…och där fick vi den perfekta övergången till att tipsa om vårt Swish-nummer ;) Skänk gärna en slant via 123 682 77 03, så hjälps vi åt att se till att fler forskningsprojekt blir av! Pengarna Team Rynkeby samlar in till Barncancerfonden delas mellan forskning kring leukemi och syskonstöd, båda väldigt viktiga områden.

6 snabba

Namn: Niclas Ramberg Kommer från: Stockholm Favoritsport: Segling Bästa egenskap: Envishet Sämsta egenskap: Långsinthet Boktips: Isle of Lewis-trilogin av Peter May (ön ligger i yttre Hebriderna, jag har seglat dit en gång så jag känner igen mig mycket i omgivningarna som beskrivs)

/Lisa

Personporträtt Rynkeby 14 maj 2017

Niclas – en varmhjärtad klippa med skön dialekt

Nu har vi i laget träffats flera gånger i veckan i 8 månader, och det börjar bli tydligt vilken roll varje lagmedlem spelar. Någon är glädjespridaren som sjunger och spexar, någon är veteranen som kommer med tips och råd, någon är den som har det lite tufft men kämpar som ett djur osv. Niclas är klippan som på sin lugna västmanländska säger “Du kommer klara det här!” med sådan övertygelse att alla tvivel är som bortblåsta.

Vem är du?

Niclas är gift med Kristina och har barnen Jacob och Jonatan, 10 och 13 år. Han berättar att han är uppväxt i Västmanland och flyttade ner till Skåne och Ängelholm 2003.

– Jag trivs väldigt bra här nere, trots att dialekten skapar vissa svårigheter att förstå och bli förstådd ;)

Han beskriver sig själv som en lugn person som lätt anpassar sig till omgivningen och är en lagspelare. Och då kommer vi osökt in på Team Rynkeby.

– Jag tycker det är kul att vi är en så blandad grupp, alla åldrar och bakgrunder och egenskaper och allt vad det nu är. Det blir en häftig dynamik i gruppen som växer fram efter hand, och det tycker jag är väldigt stimulerande. Även om jag är en tävlingsmänniska och gillar att pressa mig själv och ligga på topp, så har jag på senare år upptäckt att jag blir lika glad eller tillfreds om man lyckas hjälpa någon annan att förbättra sig.

Den inställningen klingar väldigt mycket Team Rynkeby. Vi är ju både gamla och nya cyklister, snabba och långsamma, men vi ska alla till Paris – och vi ska komma fram samtidigt. Då håller det inte att de som är starka (och dit räknar vi definitivt Niclas) pinnar på som sjutton för att sedan sucka när slöfockarna inte hänger med. Niclas tycker istället det är kul att kunna hjälpa den som har en jobbig dag, peppa och kanske lägga en lätt hand på ryggen.

– När den personen sen får känna sig stolt och säga “Shit va duktigt jag var!”, det blir jag glad och varm i hjärtat av.

Sophie i laget kommer förbi och lämnar en banderoll som ska användas vid helgens event, och får uppmaningen att säga nåt spontant om Niclas:

– Han är ju så lugn och trygg och en säker klippa på cykeln så det känns superbra att cykla bredvid honom och ha honom i laget över huvud taget.

Jodå, visst börjar bilden klarna?

Trasiga knän ledde till cykling, som ledde till Team Rynkeby

Niclas är en klassisk idrottskille som höll på med alla möjliga sporter som ung – skidor, orientering, skidorientering, tennis, innebandy, fotboll… Men i tonåren fick han problem med knäna och fick snällt lugna ner sig. Knäna har opererats i omgångar och efter det senaste ingreppet, för 5-6 år sedan, provade han att cykla.

– En kompis frågade om jag ville följa med ut och cykla så då gjorde jag det, på en gammal mountainbike, och så tyckte jag att det kändes rätt bra. Så då köpte jag en mountainbike och började träna, och sen började jag cykla landsväg också.

Vägen därifrån till Team Rynkeby gick via Barncancerfondens reklam med de blå stolarna. Det sitter barn på tre av fyra stolar för att symbolisera hur många som överlever barncancer, och den tomma stolen blir en hemsk påminnelse om vad många av de drabbade familjerna går igenom.

– Det gick rakt in i hjärtat på mig! Så jag gick in på Barncancerfondens hemsida och då hittade jag Ride of Hope och såg att de hade lag som cyklade. Året efter cyklade jag Vätternrundan med dem och tyckte det kändes väldigt bra att göra en insats för de här barnen, plus att jag träffade väldigt många fina människor.

Niclas kände till Team Rynkeby och visste att det krävde ännu mer engagemang. En fråga många har ställt sig är: Hinner jag med det just nu? Niclas kom fram till att det kanske aldrig kommer komma en perfekt tidpunkt, så då var det bara att söka.

– Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag sökte till Team Rynkeby och jag rekommenderar verkligen folk att vara med. Glöm det här som många tror att man måste vara en duktig cyklist, det har inte med det att göra. Har man hjärtat på rätta stället och lite jävlar anamma så fixar man det!

En laganda som skulle behövas på fler ställen

Jag vet att själva laggrejen är viktig för Niclas, och frågar vad det häftigaste är med vårt lag.

– Det är nog att vi verkligen börjar bli en grupp nu. Det har alltid varit bra stämning och alla är härliga människor med stort och varmt hjärta, men nu känns det som att vi verkligen börjar formas till en grupp. Och jag tycker det är fantastiskt hur alla bjuder på sig själva, är öppna mot varandra, stöttar och hjälper varandra och accepterar varandras olikheter. Det är därför man aldrig tycker det är jobbigt att sticka iväg på träning utan man tycker tvärtom att det är kul. Även om man någon dag kanske känner sig trött och sliten, så kommer man ändå hit och så är det fantastiskt härligt. Tänk om det vore såhär på en arbetsplats – det skulle ju vara magiskt!

6 snabba

Namn: Niclas Axelsson Kommer från: Virsbo, mellan Västerås och Fagersta i Västmanland Favoritsport: Att utöva – cykling och padel. Att titta på – ishockey (men gillar egentligen all typ av sport). Bästa egenskap: Målmedveten och envis Sämsta egenskap: Blir aldrig riktigt nöjd med nåt jag gör Serietips: Homeland

/Lisa

PS. Hjälp Niclas och Team Rynkeby i kampen mot barncancer genom att swisha till 123 682 77 03 eller skänka en slant via vår hemsida :)

Personporträtt Rynkeby 30 april 2017 • Uppdaterad 8 maj 2017

Ola, vår kapten – spexaren, funderaren och mannen med det ständiga leendet

En av detta årets finaste dagar träffar jag Ola på ett fik för att ta reda på: Vem är egentligen Ola? Enklast hade ju varit att vinkla denna text utifrån kaptenen Ola, och skildra huruvida det var ett enkelt beslut att tacka ja till kaptensrollen eller inte och om det egentligen var självklart att han skulle vara med ett år till i Team Rynkeby, men det hade varit för enkelt. Jag tänkte försöka spegla individen Ola istället. För att kunna göra det så behöver jag ju lära känna Ola lite, vet inte om man lär känna någon efter en timmes fika men jag gör ett försök. Alternativt så får jag skriva om mina intryck och om hur jag uppfattar honom ;)

Möts alltid av ett leende

Under hela hösten och vintern har jag mött Ola på Friskis & Svettis (där vi hade vår inomhusträning, spinning och tabata bland annat) och slagits över att det nästan alltid finns ett leende på läpparna och ögonen tindrar av glädje, som hos ett barn på julafton. Detta gäller även efter ett tufft spinningpass som enbart var en 75 minuters lång uppvärmning inför Team Rynkebys spinningpass på ca 90 min. Imponerande!

Han beskriver sig själv som en person som inte alltid trivs av att vara i centrum, han är inte den som hörs mest, han är en funderare, lite av en filosof. När man då vet att han ofta är konferencier på olika tillställningar med Team Rynkeby bland annat, så börjar man fundera på varför han presenterar sig själv som tillbakadragen. Jag skulle vilja påstå, efter att ha sett honom agera, att han älskar att spexa, ha roligt och att hitta glädjen i sig själv och andra. Luddig beskrivning, ja. Sen finns ju alltid en mer alvarlig och kontrollerad sida, men det finns ju hos alla.

Bjuder på sig själv

Ett exempel är när Team Rynkeby arrangerade Skolloppet i början av april, där Helsingborgs gymnasieelever var med och sprang för livet! Ola var konferencier. Han hoppade, dansade, tjoade och pratade nonstop i närmare tre timmar, allt för att få med sig ungdomarna. Det såg i alla fall ut som om han njöt av stunden :)

Här har vi 2017 års kaptener Ola (vänster) och Fredrik (höger). Bilden är tagen på Vikvalla i januari då HIF mötte Odense i en träningsmatch. Kaptenerna bjuder på en spontan glädje dans, något de är väldigt duktiga på ;)

Träning inför Paris

Det är oundvikligt att vi pratar om Barncancerfonden, Team Rynkeby och cykling, det är på grund av allt detta som vi sitter här.

Vi kommer in på cykling och träning. Vi kommer ju cykla ganska så långt när vi ska till Paris, ca 120 mil. När vi nu har börjat cykla ute så ökar antalet kilometer för varje vecka, det går snabbt från 40 km till 100 km på en runda. Det är långt. Det är tungt. Det gör ont. Det kan även vara mentalt jobbigt vissa dagar och stunder.

 Det är andra året som Ola är med och cyklar till Paris, han säger att han känner igen sig i alla nya som oroar sig för att man inte ska orka, att man är osäker på hur man hanterar sin cykel mm. Han var ju ny förra året. Ola och andra ”gammelrynkor” står ibland med ett igenkänningsleende i ansiktet när någon av oss nya funderar högt om något. De brukar säga ”det ordnar sig”, ”du kommer fixa det”. Det känns tryggt för oss gröngölingar att få dessa peptalk.

Man måste så klart vara med på träningarna, annars kan vägen till Paris bli jobbig

Förra året var det bland annat Ola som bloggade, han skrev ett inlägg vid ett tillfälle där han pratade om just träningen. Han skrev ”att träna för ett mål innebär att våga utsätta sig för påfrestningar”, det var det han gjorde på spinningpassen till exempel. Han vågade testa hur mycket kroppen klarade av, vågade ta ut sig ordentligt.

I takt med att man blir starkare och mer vän med sin cykel så gäller det att utmana sig själv och utvecklas som cyklist. Detta tar Ola upp i sitt blogginlägg. Han kom till en insikt där han vågade tro på att han skulle kunna ta sig till Paris genom att cykla. I samma veva så behövde han omvärdera sina mål lite, för att utvecklas. Ola bestämde sig för att han skulle njuta av varje tramptag. Att på träningen, fram till avresan, lära sig att kunna njuta av varje motvind, varje uppförsbacke. Träningen till Paris skulle vara rolig.

 

”Välj inte den kortaste vägen, välj den roligaste”

Denna mening citerade Ola i sitt inlägg och han återkommer ofta till dessa ord när vi pratar, jag kommer ta meningen med mig på min resa för jag tycker den är klockren, inte bara när man ska cykla till Paris utan i olika sammanhang i livet.

Ola är en funderare, han är en spexare, han utstrålar glädje och han är en av våra kaptener i årets Team Rynkeby-lag :)

Du vet väl att du kan vara med och bekämpa den elaka draken (cancer),

genom att Swisha till 123-682 77 03. Varenda krona går till Barncancerfonden!

Sök i Rynkeby-bloggen