Annons:
Okategoriserade Rynkeby 6 juli 2017

David sluter cirkeln, är det tänkt…

David Åberg är en gladlynt nästan 44-årig ungdom. Han är en sån där filur som alltid får alla runt omkring sig att skratta och må bra. Det är aldrig en lugn stund när David är med, och han har konstant något lurt på gång. Att han sen har varit med i Team Rynkeby Helsingborg sedan starten 2013, gör ju inte saken sämre. Men nu är det sista gången han är med, säger han för tredje gången.

Victor och Calle tycker att de har en tokig och kul pappa, och det kan man ju bara hålla med om. Davids fru Åsa kan däremot ibland känna att hon har tre barn. Ja det kanske inte alltid är så lätt att leva med någon där det ständigt händer saker.
– Jag är ju lite otålig och sprallig, och det händer alltid nåt kring mig. Klantiga grejer och roliga grejer. Mitt liv är ständigt i förändring, säger David med ett skratt.

Det som slår mig är att man aldrig vet vad David ska hitta på. Han är full av idéer och glada upptåg och man undrar verkligen var han får allt ifrån.

Tekniknörd
David beskriver sig själv som en tekniknörd, han älskar tekniska prylar och gillar idén med att vi genom teknik utvecklar världen till det bättre. Konstigt nog är David skeptisk till alla spel som finns på marknaden. Han gillar inte förändringen i samhället där de mänskliga och sociala relationerna blir lidande, och det kan man ju förstå med en kille som inte gärna är tyst mer än 2 sekunder i sträck.

Teknikspåret blev också hans yrkesval, och han arbetar sedan 20 år inom IT-branschen, idag på ett datalagringsföretag, NetApp. Jobbet innebär många resor och då är Team Rynkeby ett bra ställe att landa i på hemmaplan, där han kan upprätthålla sitt sociala nätverk. Och att David hittat vänner för livet genom cyklingen är det ingen tvekan om.

Varför Team Rynkeby?
David var med och startade upp Ride of Hope i Sverige tillsammans med Barncancerfonden och hans dåvarande arbetsgivare Microsoft. När Team Rynkeby startade i Helsingborg 2013, kändes det naturligt att hoppa på, då som cyklist. Han fortsatte sedan som servicechef 2014-2016. Och nu är det då dags att cykla igen.

De första åren skedde allt lite mer oplanerat, allt man gjorde var ju för första gången, och det hade sin charm enligt David. Med åren har vi fått en bättre struktur och ett tydligare fokus vilket är en förutsättning för ett lyckat arbete. David har ingen koppling till barncancer, men har upplevt vuxencancer på nära håll, och känner därför starkt för att vara med i kampen om att utrota barncancer.

Vad är det bästa med Team Rynkeby?
– Gemenskapen i projektet är det absolut bästa, svarar David direkt på min fråga. Och att man hjälper till att göra gott för någon annan, samtidigt som man gör något gott för sig själv. Det är en enorm drivkraft i Team Rynkeby där vi skapar starka band mellan oss i laget och med alla andra som är engagerade på ett eller annat sätt, fortsätter David.

Från resan vi gör tillsammans kommer ju också alla fantastiska minnen, händelser och alla känsloutbrott, som är både positiva och negativa. Enligt David går alla som medverkat i någon slags eufori i veckor efter hemkomsten till Sverige. Visst låter det härligt?

Vilken är din roll?
I år har David tagit rollen som den stöttande och peppande. Han säger själv att han fortsätter sitt servicejobb, men denna gång på cykel. Han vet att vi alla kommer klara det, bara vi har rätt inställning. Vädret kan vara ett orosmoln, men då får vi ta oss ur det tillsammans. Olika händelser längs vägen kan uppkomma som man inte kan förutspå, men med rätt fokus, humor och värme så klarar vi det med, enligt David.
– Fokusera på din egen prestation. Sätt upp delmål och kör. Fråga dig själv; vad är problemet, vad är jobbigt, och känn ingen stress, säger David vis av erfarenhet.

Han har fortsatt att cykla, även när han var i serviceteamet. Idag känner han sig starkare än 2013 för han vet vad han har framför sig och känner att det kommer bli en bra resa. Även om han sista tiden haft lite jobbigt med en ihärdig influensa som gjort att han kommit efter med träningen. Men det är inget som kan få David ur spel, han gillar ju utmaningar.

Sluter cirkeln
Vad hittar man då på efter fem år i Team Rynkeby? Helt klart kommer Davids engagemang fortsätta, men några egentliga planer för framtiden finns inte. Han tycker det är bra att låta nya förmågor ta plats, även om det kommer bli svårt att släppa helt. Tanken är att det är dags att sluta cirkeln, och cykla ut från Team Rynkeby mot nya äventyr. Men detta lär nog bli Davids tuffaste utmaning, att inte söka till 2018. Vi får väl helt enkelt se, för det här har vi ju hört förut från lagets lurigaste lagkamrat!

7 korta
Namn: David Åberg
Kommer från: Helsingborg, uppväxt i Rydebäck
Favoritsport: fotboll och hockey
Bästa egenskap: envishet
Sämsta egenskap: tålamod
Boktips: How to ruin your life and then repair it av Ben Stein
Bästa teknikprylen: våg som twittrar dina resultat (!)

Vill du stödja Davids och Team Rynkebys insamling till Barncancerfonden, swisha då gärna en slant; 1236827703.

 

 

 

 

Okategoriserade Rynkeby 6 januari 2017

Man är roligare än man gör sig, tro’t om du vill

Årets Team Rynkeby-lag i Helsingborg är de dansande damernas lag. Här vilar ingen bitterhet om behovet att vara rolig, och ingen bryr sig om att det dansas i otakt. Alla som vill får dansa och ju tråkigare vi bittra män är, ju roligare blir vår dans. Tro’t om du vill.

Vi två som fick äran att bilda 2017 års lag är män. I laget har vi både unga damer som är knappt 18 år fyllda och några som passerat åldern då man inte nämner den längre. Någon är präst, någon annan är intresserad av sengångare, en tredje säljer lakrits. Det blir en häftig dans av roliga personligheter. Med en sak gemensamt – vi har ett och samma mål. Tro’t om du vill

Det finns faktiskt roliga män också i denna sammanslutning. Någon snickrar, en annan samlar på gamla Game & Watch-spel, en tredje gillar syntmusik. Alla dansar, alla i otakt. Faktiskt så bidrar vi alla till framgången. För årets lag är ännu en framgångssaga i Team Rynkeby Helsingborgs goda anda, just av den anledningen att vi är en brokig skara av i otakt dansanta män och kvinnor i alla åldrar.

Vi dansar i otakt medan vi otåligt väntar på årets gula cyklar som ska förena oss mot ett taktfullt mål.

(Klicka på playknappen nedan för att se en del av allt detta dansande vi pratar om. Lagkaptenerna visar vägen i gröna tröjor.)

Några dansar åt höger när andra dansar åt vänster, men vi dansar och vi gör det tillsammans.

Tro’t om du vill, men vi har faktiskt hunnit med en del redan. Vi har under hösten spinnat 32 timmar ihop. Vi har varit utklädda i nalledräkter och mötts av era varma kramar. Vi har skramlat bössa och tagit emot era generösa bidrag till Barncancerfonden på 16 evenemang. Vi har svettats ihop och tränat i gran- och tomtedräkter. Inte minst så har vi återigen mobiliserat generösa företag med hjärtat på rätt ställe för att fylla vår lagtröja med loggor av underbara bidragsgivare. Och vi har dansat sexigt tillsammans i otakt.

En tredjedel av vår förväntade tid ihop har redan passerat och målet är tydligt. Vi ska ta oss till Paris på cykel, som ett lag i gemensam otakt, och vi gör det för att ännu en gång samla in rekordmycket pengar till Barncancerfonden. Vi gör det för att utrota denna fruktansvärda drake, men också för oss själva. Längs vägen dansar vi tillsammans och skrattar åt varandras o-roligheter. För man är faktiskt roligare än vad man egentligen gör sig. Tro’t om du vill.

Let’s rock’n’roll ladies!

Kramar från två tillsammans i otakt dansande kaptener:

Ola & Fredrik

Okategoriserade Rynkeby 2 december 2016

Godhet – en tidlös trend

”Kindness is timeless”… Så inleds en av mina favoritlåtar (med Sergio Mendes och India Arie). Fint, eller hur! Och så fortsätter den med: ”Love is so easy to give. It just takes a moment to show somebody you care”. Lika enkelt som sant.

I tider när främlingsfientliga partier vinner mark i Europa, IS härjar i mellanöstern och USAs nästa president verkar ha helt andra mål än lycka och välmående för människor i allmänhet, känns det skönt att veta att det även finns väldigt mycket godhet i vår värld. Se dig omkring bara!

Från tonåringen som plockar upp vantarna som tanten med rullator tappat när hon gick över vägen, till människor som lägger hela sina liv på att hjälpa folk i nöd. Jag kan bli helt tårögd av båda. Du behöver inte vara Moder Teresa för att göra skillnad i nåns liv.

Börja med att säga nåt snällt till din pappa. Han blir så glad att det lyser om honom. När han går på bussen säger han till chauffören: Vad fin du är i håret! Hon kan inte sluta le, utan sprider glädje och värme under hela sitt pass. En rik gubbe som fick ett Ha en härlig dag! av henne blev på så gott humör att han omedelbums skänkte en större summa pengar till viktiga ändamål.

Ja, du förstår, det rullar på. Så småningom kanske det rullar ända till IS. Om vi hjälps åt.

I Team Rynkebys medlemmar ser jag massor av godhet. Jag ser också en annan häftig egenskap, nämligen empati*. Som tur väl är har nästan ingen i årets Helsingborgslag direkt erfarenhet av barncancer, ändå lägger man massor av sin egen tid och kraft på att sprida ordet, cykla som galningar, och samla in pengar för att vinna kampen mot denna ondsinta sjukdom.

Ibland känns det lite pinsamt att gråta till en film, en bok, eller nyheterna på TV (ja, det har också hänt). Men egentligen är det ju en väldigt fin egenskap att kunna “känna” andra människors sorg och smärta så starkt att man själv blir berörd. Ingen i laget har själv behövt spendera julen på barncanceravdelningen för att sen åka hem utan sin son eller dotter, sitt allt. Men det gör ont i hjärtat att veta att det händer. Om vår insats kan bidra till att det händer mer och mer sällan, är det värt all spinningsvett i världen.

Goda gärningar – stora som små – är alltid inne. Om du inte har utfört nån än idag – go go go! Lyssna gärna på låten Timeless för inspiration :)

/Lisa


*Empati är förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla.

Okategoriserade Rynkeby 25 juli 2016

Söder om bron

Björn Larsson sammanfattar Team Rynkebys manifestation för barncancerfonden. Han cyklade till Paris för andra gången och får tillfälle att samla tankarna på ett tåg över Öresundsbron, på väg hem igen.

För två veckor sedan passerade vår båt de där sjömärkena på bilden. Vi gick söder om bron, nån slags symbolisk start på vår äventyrsresa. Ett äventyr och en manifestation på samma gång.

För några timmar sedan lämnade jag Frankrike gående i solen, på väg in till flygplatsbyggnaden. Då som nu uppfylld av ett känslosamt leende. Vi får vara med om ett stort projekt, ett långt projekt, ett viktigt projekt. Och inte minst får vi vara med om ett utmanade och känslosamt projekt.

Cyklingen till Paris är en total upplevelse för sinne och kropp. Lårmuskler och hjärta går på helvarv, hjärnan möter hela tiden en outsinlig källa av intryck. Höger, sakta, packa. Drick!, tvätta, stressa. Drick! – och snacka, snacka, snacka. Barnen på barnsjukhuset, lakritssnören i Tyskland, byarna i Frankrike, nerför i 59km/tim, kissepaus, champagne och…kissepaus.

Ett team som kompletterar och varierar sig. Utvecklas, gläds, gråter, rör sig framåt. Når målet.

Vi nådde målet! Med ryttare och med serviceteam. Vi cyklade från Sundstorget till Eiffeltornet. Något annat fanns liksom inte på kartan. Med Jonny-är-kungen, vår egen kock med hemlagad mat varje dag. Såklart.

Tomheten infinner sig vid sidan om det där känslosamma leendet. Vinner tomheten över leendet?
-Nä, leendet vinner över tomheten! Storseger idag, kanske jämnare match i morgon!? I längden står sig dock resultatet; leendet, de insamlade medlen, vad vi presterat ihop raderar tomheten. Vi går vidare mot nya mål, en del stannar i bubblan ett tag till (it’s worth it!). Den gule cykeln finns kvar som ett bevis på vår insats. En stor insats av ett stort team.

Vi skapar och gör det här tillsammans. Tack alla för alla era individuella insatser som gjort just mitt projektår till ett äventyr, en manifestation och skapat det där känslosamma leendet på en och samma gång! Jag bockar och bugar. Chapeau bas!

Nu paus, men snart dags igen. 20/8 Barncancertrampet i Helsingborg. Vi parkerar trampet så länge och kraftsamlar lite längre fram. Kul blir det!

Tåget rullar in i Helsingborg. Hemma. Fortfarande känslosamt leende. Pensionärerna från Burlöv, som också ska av tåget, har ingen aning om varför jag ler. Alla går omkring i sina egna äventyr. En del äventyr har vi förmånen att själva skapa – och dessutom dela. Och det är faktiskt helt fantastiskt.

Njut av sommaren! Le!
Björn Larsson, Team Rynkeby Helsingborg

Okategoriserade Rynkeby 17 juli 2016

Dag 9 Team Rynkeby Helsingborg – Paris

Dagboken  söndag 17 juli
En ny dag gryr
Festen är över och en ny dag börjar gry. I dag gäller att börja samla ihop sina tankar och tillhörigheter. Det blev mycket känslor igår och tröttheten i kroppen gör att känslorna får starka krafter. Dags att packa in cyklarna i bilar som ska rulla dem hem till fosterlandet igen. En del av oss stannar några dagar till, andra åker vidare för semester med familjen. Det känns märkligt att lämna laget som man varit en del av, är allt över nu? Trots allt så ses vi snart hemma igen. Om en månad ska vi tillsammans med Er genomföra Barncancertrampet, missa inte det. Där får vi ännu en chans att ge ett bidrag till barncancerfonden och vi får en möjlighet att träffa dig igen. Det längtar vi redan efter, för utan dig och Er som bidragit till att göra detta möjligt vore vi inte här. Vi hade aldrig klarat av att cykla till Paris och vi hade aldrig lyckas med en rekordstor insamling. Jag vet inte hur vi ska tacka er, ni är ovärderliga!

Paris är en världsstad där hela världens influenser blandas. På samma vis snurrar allt jag gått igenom den här veckan i mitt huvud. Både jag och Paris behöver ro att smälta tankarna så vår dagbok med våra samlade tankar avslutar vi här. Men vi ses snart igen… 20 augusti på barncancertrampet!

https://youtu.be/Wtnk6DHH3JU

Okategoriserade Rynkeby 16 juli 2016

Dag 8 Team Rynkeby Helsingborg – Paris

Dagboken, lördag 16 juli,
Je t’aime Paris
Vi är framme! Vilken lycka detta är och i dag rullar vi in i Paris tillsammans med 1700 andra gulklädda cyklister i en parad för insamlingen till Barncancerfonden. Längs vägen trängs parisarna med våra tillresta familjer och vänner. Vilken lycka! Vi pyntar våra hjälmar i gult och blått och har sköljt ur den värsta svettlukten ur våra cykelkläder, en del har till och med sparat en ren tröja för dagen. Vi känner oss hedrade att få representera vårt land och projektet men idag vågar vi även berömma oss själva. Vi gjorde det, vi klarade av att cykla till Paris! Efter 10 månaders träning har vi sått skörden av frukten som vi skördar i dag. Det är fantastiskt att få lov att säga detta och det känns underbart att vi även i år kommer att slå rekord av insamlade pengar till Barncancerfonden. Vi har gjort det! och till Er som sitter där hemma vill jag bara ödmjukt tacka för utan Er hade detta varit en omöjlighet. Jag är så glad!

Vi rullar bara tio mil idag, och i kväll blir det middag tillsammans med allas familjer. Vi är trötta men lyckliga och frågan är vilken styrka som är starkast i kväll, tröttheten eller glädjen. Kommer vi att somna till huvudrätten eller orkar vi dansa runt Eiffeltornet i soluppgången och skrika ut vår glädje – je táime, ta me´ tusan hela världen. Jag älskar den!

https://youtu.be/s37uGJOS_sY

Okategoriserade Rynkeby 15 juli 2016

Dag 7 Team Rynkeby Helsingborg – Paris

Dagboken, fredag 15 juli
På den franska landsbygden
Vi rör oss längs små vägar på den franska landsbygden. I natt sov vi gott i Laon, en medeltids stad strax intill där Napoleon mötte sitt störta nederlag. Ännu så länge är vi starka ryttare utan några större nederlag och de få milen vi har kvar till Paris ger oss ytterligare styrka i vår manifestation för barncancerfonen.

Gårdagens runda var helt fantastisk. Bra väder, endast någon liten skur, och underbar utsikt över Ardennerna. Många backar har vi tagit oss över och det gjorde vi tillsammans. Utmaningen var alla höjdmetrar, över 2000 meter tog vi oss över. Alla kämpade och det gick jättebra, laget före jaget! Detta var vår sista dag med en längre distans för både idag och imorgon blir det under tio mil. Vårt serviceteamet är oerhört viktiga för oss och vi är väldigt tacksamma för allt det gör och fixar för teamet.

All denna lycka och glädje som vi möter längs vägarna önskar man når fram till barnen vi stödjer, de verkliga hjältarna. Deras kämparkraft är bra mycket starkare än vad som krävs för att cykla till Paris och jag hoppas de får ta emot lika stora hyllningar för sina insatser som vi får. Trots allt så börjar vi närma oss ett avslut där vi kan rulla i mål med applåder. En drabbad får leva med sin sjukdom, som sjuk eller frisk genom en stor del av livet. Det känns orättvist. Jag hoppas de får ta del av de applåder som tillsänds oss.

I dag känns som en enkel tur på vår väg. Det som varit kämpigt under vägen får vi nu njuta av. Laget mår bra även om det plåstras fötter och bakdelar här och var.

Jag hinner tänka på alla de tillfällen vi varit ute och skramlat med våra bössor. Våra samarbeten med Rögle BK och HIF där vi fått möjligheten att visa upp oss och möta hängivna fotboll och hockeyfans. Att få möta de människorna som skänker pengar till vårt välgörande projekt ger mig kraft att trampa lite till.

https://youtu.be/1gTGmbA40ZQ

 

 

 

Okategoriserade Rynkeby 14 juli 2016 • Uppdaterad 13 juli 2016

Dag 6 Team Rynkeby Helsingborg – Paris

Dagboken, torsdag 14 juli
Man hinner tänka en del.
Trots allt så sitter man och tittar in i någon annans bakdel flera timmar i sträck, det medför att tankarna flyger i väg åt mer intressanta håll. I dag har vi en dag som kräver fullt fokus hela tiden. 2000 höjdmeter ska bestigas och med gårdagens brant i benen så krävs att man lyssnar till sig själv och håller koll på hur lagkamraten ser ut att må. Inför dagens etapp så har vi faktiskt bestigit motsvarande Kilimanjaros höjder och i kväll är vi över Sydamerikas högsta bergstopp, Aconcagua. Och jodå, innan vi cyklat färdigt så är vi faktiskt över motsvarande höjder som Mount Everest erbjuder…. Nu flög tankarna i väg igen, förlåt!. … Fokus, fokus, fokus!

Benen är stumma på morgonen men huvudet är fullt av glädje från igår. Den där lilla backen som vi haft som en tröskel för hela resan är avklarad. Mur de huy bjöd på självfokusering! När vi var uppe så var det som om proppen gick ur badkaret. Allt rann ur mig. Glädjetårar mötte trötthet som mötte längtan att få fortsätta. Vill mer, kraften kommer från de drabbade. De verkliga hjältarna som aldrig ger upp. Nu förstår jag hur starka ni är. i dag har vi 9 mil till franska gränsen, det känns overkligt att vi redan i eftermiddag får se trikoloren och i kväll äter vi sniglar. Det går för fort. Vill inte vara framme ännu. Vill njuta mer.  Skönt att veta att det fortfarande är 30 mil kvar trots allt.

Det är nära till skratt. Den enklaste ordvits kan bli till världens gapskratt. Skrattet förlänger livet och nu vill jag leva länge!

https://youtu.be/r0OvZm7sFnI

Okategoriserade Rynkeby 13 juli 2016 • Uppdaterad 12 juli 2016

Dag 5 Team Rynkeby Helsingborg – Paris

Dagboken, onsdag 13 juli
Dagen som alla pratat om.
Vi rullar in i Belgien i dag, bara en sådan liten detalj! Kommer vi att möta samma motstånd som Napoleon mötte? Det finns ett spöke som gäckar alla som fått för sig att cykla till Paris. Mur de huy. Redan i september i fjol när vi satte oss på Friskis & Svettis spinningcyklar började det varnas för denna backe. – Kämpa mer!, det kommer att löna sig i backen! Trots allt så handlar backen bara om 1300m uppför, i och för sig med upp till 26 % lutning här och där. Det gäller att inte sluta trampa för då backar cykeln, farhågorna har växt sig stora under året. OCH … nu är vi där, i dag är det dags möta en cykelhistorisk backe. Äntligen! Det är ju trots allt bara en backe., på vägen upp så ska jag tänka på alla dem som inte kan välja sina uppförsbackar själva, sjukdomsbackarna. Jag är frisk, jag är stark, jag är vacker! För en självvald backe är ingen påfrestning. Det är utveckling!

Det är jobbigt att segla i motvind men vi har kryssat fram längs vägarna så ännu finns det kraft i benen. Cykeln börjar möta motstånd och behölver lite extra kärlek. Rikligt med olja på kedja och tvätta bort grus hjälper. Detta behövdes verkligen efter gårdagens sista mil. Efter en hel dag med solsken och lite vind började det till slut ösregna. Himmeln öppnade sig och alla blev blötta från topp till tå. Cykeln behövde därför lite extra cykelvård igår. Efter en sådan fantastisk dag med starka klungor ska man inte klaga för lite regn, eller hur! Vi är nu redo för en ny dag och snart är vi på väg igen.

-Anfäkta och annamma, nu tar vi den! som kapten Haddock sa! Belgaren från slottet Moulinsart i Moulin.

https://youtu.be/SJKFT0VUyf4

Okategoriserade Rynkeby 12 juli 2016 • Uppdaterad 11 juli 2016

Dag 4 Team Rynkeby Helsingborg- Paris

Dagboken, Tisdag 12 juli
Dags att leta upp Tysklands södra gräns.
Den sägs ligga 19 mil bort nedanför Mönchen Gladbach. Våra bestigna höjdmeter är redan över Sveriges högsta topp. I dag ska vi lägga till 1079 m och då har vi nått en höjd som nästan motsvarar Mont blanc, det är väl inte så illa på fyra dagar. Kroppen börjar få lite ömma punkter här och var, det är skönt att få kliva av cykeln och få sträcka ut. Efter en paus så tar det en stund innan kroppen är igång igen, men väl där så rullar det på i bra tempo.

Vinden var utmanande igår, då är det skönt att få lägga sig bakom dragarna och njuta av omgivningarna. Vädret i allmänhet bjöd på strålande sol med växlande molnighet och behaglig värme vilket gav en härlig känsla i teamet. Som ni kan se på ett av paren i klungan, Elin Hinsell och Pia Elander, var det glada miner genom hela resan. Alla peppade och hejade på varandra och fick alla att ta sig upp för varje kulle och hinder. Under dagsresan stötte vi även på flera andra Team Rynkeby lag. Trevligt med hejarop från våra Rynkebyfränder.

Vi äter som hästar, dags för frukost. Morgonrutinen börjar sätta sig. Klockan ringer kl 6. Det finns ingen bättre start än en stark brygd Zoégas’, kaffet har vi kunnat ta med oss för Motorcentrum i Markaryd sponsrat med bilar. Först i duschen, snabb till maten. De som kommer sist blir utan ägg. Märkligt stor åtgång på ägg här, trots att tysken inte vet vad Kalles kaviar är!, då är det skönt att veta att all mat har vi med oss från Ica maxi på Råå. Därefter är det bara att få på cykelbyxa och skor. Ingen tid för frukostvila här inte. Snart blåser kapten Henrik i pipan och det är dags att börja rulla. Knappt 20 mil,… tja det är ju inte värre än att cykla hemifrån till Göteborg en regnig tisdag. Det kan nog bjuda på några goa minnen.

Holland kallar på oss, i kväll är vi där…

https://youtu.be/bWe8PRsW4T0

 

Sök i Rynkeby-bloggen