Rynkeby 22 maj 2017

Jag vill stanna tiden – utan stödhjul

Ni vet dom där stunderna när livet är bra. Dom dagarna vi samlar på i minnesbanken för att ta fram vid behov. Dom där dagarna vi kallar ”The best day ever”. Dom som gör den gråa dagen ljus, minnen som ger hopp i mörkret och som kan hela det som kanske gått sönder. Jag har såna dagar i  min inre bank och jag vårdar dom väldigt ömt. Dom är min inre skatt…

I helgen var det dags för första träningslägret. Markaryd here we come! Jag trodde det var obligatoriskt att cykla dit så glad i hågen var jag redo enligt order kl 13.45 för avfärd. 15 vältränade cyklister med siktet inställt mot Småland, och så jag. I efterhand kanske det inte varit så dumt att vila benen till lördag och söndag men det var liksom försent. 26 grader varmt och målet, ja det var ju inte att njuta av turen utan det handlade om att komma fram. Och fram kom vi, till glada tillrop, underbar kvällssol och riktig lägerkänsla. Påminde starkt om ett konfirmationsläger om jag ska vara riktigt ärlig. Tramsigt, skojsigt, babbligt och pirrigt. Jag och Emilia är roomies. Perfekt, hon snarkar inte och är en oerhört stabil person, mysig go och skön. Jag är glad för henne! God mat, kall dryck, allt en bra start på helgen behöver.

Jag är vuxen, jag är 46 år och jag reflekterar ibland över att när jag var yngre så skrattade jag ofta så mycket så att tårarna rann och jag blev kissnödig. Men som vuxen skrattar jag inte alls varje vecka, eller ens varannan, så tårarna rinner. Jag skrattar ofta men inte så det kniper i magen. Denna helgen har jag verkligen garvat, både högt och innerligt. Ni vet när skrattet börjar långt nere i magen och sprider sig i hela kroppen. När det bubblar över och alla bekymmer bara blåser bort för ett ögonblick.

Sådana skratt har vi fått många denna helgen tillsammans i laget. Vi har gått högt och oerhört lågt, vi har avslöjat hemligheter och delat med oss av oss själva. Teambuilding på högsta nivå och så blir dagarna ett par av dom vi samlar på. Dom som senare i livet blir till ”jag minns i maj 2017 tillsammans med Team Rynkeby…”. Och är inte det fantastiskt! Att dela liv! Det är nåd om något, tacksamheten är stor ska du veta! Och det bygger oss som lag. Klungan blir en kedja som är stark! Under söndagens långpass så påminner vi oss om varför. Att cykla är inte ens i närheten av vad barn och deras familjer går igenom i kampen mot cancern, den vi vill vara med att utrota! Då tar vi oss upp för Truedsfällan, då biter vi ihop och gör det vi måste: nämligen cykla några mil till. För den goda sakens skull och för alla dom som är drabbade.

Jag och Kicki fick också en liten grädde på moset under lördagens pass. Mitt i skogen står hon, som en i serviceteamet, för att plocka upp mig. Jag lämnar min klunga, hoppar in i bilen och vi styr från Båstad ner till Mölle. Jag har nämligen sedan ett år tillbaka varit inbokad på en vigsel i kapellet. Hanna, min konfirmand för 15 år sedan ska gifta sig, och jag har fått äran att viga henne med kärleken David. Det blir en märklig entré! Instövlandes i cykelbyxor, svettig tröja, dyblött hår och kedjeavtryck på benet. ”Ja hejsan, ja det är jag som är prästen och det här är Kicki min assistent”. Jag önskar jag kunnat visa dig deras ansiktsuttryck!

Ner i källaren, av med kläderna och på med prästklänningen och högklackat, oljefläckarna missade jag, Kicki byter om till min absolut dyngsura Rynkebytröja och konstaterar att det blir kallt på ryggen. Lördagen blir hennes debutdag som kyrklig medhjälpare där hon tar hand om en del av inledningen och förbönen. Innan själva vigseln börjar så förklarar jag vem hon är, ja folk undrar ju så klart vem som sitter uppe i koret i en cykeltröja och svarta shorts. Jag berättar varifrån vi kommer och om Team Rynkeby och Kicki får rungande applåder, jag får också förklara att jag INTE är nyduschad utan jag är våt i håret efter 100 km i ganska högt tempo, 4 backar och stress :) Vigseln blir fantastisk, Kicki är underbar och det blir ännu en krydda i en redan fenomenal helg… Dagarna vi samlar för att ta fram vid behov…

Jag önskar jag fick ta dig med! Live! Jag vill att du ska få träffa allihop i grupp. Vi skulle garanterat pigga upp. Vi delar liv! Både med varandra och med dom vi möter! Den här helgen var fröjd för hjärtat, själen, benen, ögat. Det är så vackert så glada tillrop hörs genom skogen. Lyckan går inte att hålla inne! Vi ser tranor, duvhök, vi hör göken, vi susar genom rapsfälten, vi tjuter av lycka i långa härliga nerförsbackar, vi jublar när vi ser Team Rynkebyflaggan och vet att det vankas gofika eller gourmetlunch som det magiska serviceteamet förberett. Detta är något utöver det vanliga, något som kan upplevas, du har väl sett att ansökan för 2018 är öppen! Är du villig att satsa? Att Kämpa? Att trycka till på pedalerna för en oerhört behjärtansvärd sak? SÖK! Jag samlar vidare, på mina ”The best day ever”. Min magkänsla säger det blir många fler innan detta är över. Och om skratten som börjar i magen fortsätter så kommer jag även ha ett sex-pack innan hemkomst!