Rynkeby 14 maj 2017

Niclas – en varmhjärtad klippa med skön dialekt

Nu har vi i laget träffats flera gånger i veckan i 8 månader, och det börjar bli tydligt vilken roll varje lagmedlem spelar. Någon är glädjespridaren som sjunger och spexar, någon är veteranen som kommer med tips och råd, någon är den som har det lite tufft men kämpar som ett djur osv. Niclas är klippan som på sin lugna västmanländska säger “Du kommer klara det här!” med sådan övertygelse att alla tvivel är som bortblåsta.

Vem är du?

Niclas är gift med Kristina och har barnen Jacob och Jonatan, 10 och 13 år. Han berättar att han är uppväxt i Västmanland och flyttade ner till Skåne och Ängelholm 2003.

– Jag trivs väldigt bra här nere, trots att dialekten skapar vissa svårigheter att förstå och bli förstådd ;)

Han beskriver sig själv som en lugn person som lätt anpassar sig till omgivningen och är en lagspelare. Och då kommer vi osökt in på Team Rynkeby.

– Jag tycker det är kul att vi är en så blandad grupp, alla åldrar och bakgrunder och egenskaper och allt vad det nu är. Det blir en häftig dynamik i gruppen som växer fram efter hand, och det tycker jag är väldigt stimulerande. Även om jag är en tävlingsmänniska och gillar att pressa mig själv och ligga på topp, så har jag på senare år upptäckt att jag blir lika glad eller tillfreds om man lyckas hjälpa någon annan att förbättra sig.

Den inställningen klingar väldigt mycket Team Rynkeby. Vi är ju både gamla och nya cyklister, snabba och långsamma, men vi ska alla till Paris – och vi ska komma fram samtidigt. Då håller det inte att de som är starka (och dit räknar vi definitivt Niclas) pinnar på som sjutton för att sedan sucka när slöfockarna inte hänger med. Niclas tycker istället det är kul att kunna hjälpa den som har en jobbig dag, peppa och kanske lägga en lätt hand på ryggen.

– När den personen sen får känna sig stolt och säga “Shit va duktigt jag var!”, det blir jag glad och varm i hjärtat av.

Sophie i laget kommer förbi och lämnar en banderoll som ska användas vid helgens event, och får uppmaningen att säga nåt spontant om Niclas:

– Han är ju så lugn och trygg och en säker klippa på cykeln så det känns superbra att cykla bredvid honom och ha honom i laget över huvud taget.

Jodå, visst börjar bilden klarna?

Trasiga knän ledde till cykling, som ledde till Team Rynkeby

Niclas är en klassisk idrottskille som höll på med alla möjliga sporter som ung – skidor, orientering, skidorientering, tennis, innebandy, fotboll… Men i tonåren fick han problem med knäna och fick snällt lugna ner sig. Knäna har opererats i omgångar och efter det senaste ingreppet, för 5-6 år sedan, provade han att cykla.

– En kompis frågade om jag ville följa med ut och cykla så då gjorde jag det, på en gammal mountainbike, och så tyckte jag att det kändes rätt bra. Så då köpte jag en mountainbike och började träna, och sen började jag cykla landsväg också.

Vägen därifrån till Team Rynkeby gick via Barncancerfondens reklam med de blå stolarna. Det sitter barn på tre av fyra stolar för att symbolisera hur många som överlever barncancer, och den tomma stolen blir en hemsk påminnelse om vad många av de drabbade familjerna går igenom.

– Det gick rakt in i hjärtat på mig! Så jag gick in på Barncancerfondens hemsida och då hittade jag Ride of Hope och såg att de hade lag som cyklade. Året efter cyklade jag Vätternrundan med dem och tyckte det kändes väldigt bra att göra en insats för de här barnen, plus att jag träffade väldigt många fina människor.

Niclas kände till Team Rynkeby och visste att det krävde ännu mer engagemang. En fråga många har ställt sig är: Hinner jag med det just nu? Niclas kom fram till att det kanske aldrig kommer komma en perfekt tidpunkt, så då var det bara att söka.

– Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag sökte till Team Rynkeby och jag rekommenderar verkligen folk att vara med. Glöm det här som många tror att man måste vara en duktig cyklist, det har inte med det att göra. Har man hjärtat på rätta stället och lite jävlar anamma så fixar man det!

En laganda som skulle behövas på fler ställen

Jag vet att själva laggrejen är viktig för Niclas, och frågar vad det häftigaste är med vårt lag.

– Det är nog att vi verkligen börjar bli en grupp nu. Det har alltid varit bra stämning och alla är härliga människor med stort och varmt hjärta, men nu känns det som att vi verkligen börjar formas till en grupp. Och jag tycker det är fantastiskt hur alla bjuder på sig själva, är öppna mot varandra, stöttar och hjälper varandra och accepterar varandras olikheter. Det är därför man aldrig tycker det är jobbigt att sticka iväg på träning utan man tycker tvärtom att det är kul. Även om man någon dag kanske känner sig trött och sliten, så kommer man ändå hit och så är det fantastiskt härligt. Tänk om det vore såhär på en arbetsplats – det skulle ju vara magiskt!

6 snabba

Namn: Niclas Axelsson Kommer från: Virsbo, mellan Västerås och Fagersta i Västmanland Favoritsport: Att utöva – cykling och padel. Att titta på – ishockey (men gillar egentligen all typ av sport). Bästa egenskap: Målmedveten och envis Sämsta egenskap: Blir aldrig riktigt nöjd med nåt jag gör Serietips: Homeland

/Lisa

PS. Hjälp Niclas och Team Rynkeby i kampen mot barncancer genom att swisha till 123 682 77 03 eller skänka en slant via vår hemsida :)