Rynkeby 30 april 2017 • Uppdaterad 8 maj 2017

Ola, vår kapten – spexaren, funderaren och mannen med det ständiga leendet

En av detta årets finaste dagar träffar jag Ola på ett fik för att ta reda på: Vem är egentligen Ola? Enklast hade ju varit att vinkla denna text utifrån kaptenen Ola, och skildra huruvida det var ett enkelt beslut att tacka ja till kaptensrollen eller inte och om det egentligen var självklart att han skulle vara med ett år till i Team Rynkeby, men det hade varit för enkelt. Jag tänkte försöka spegla individen Ola istället. För att kunna göra det så behöver jag ju lära känna Ola lite, vet inte om man lär känna någon efter en timmes fika men jag gör ett försök. Alternativt så får jag skriva om mina intryck och om hur jag uppfattar honom ;)

Möts alltid av ett leende

Under hela hösten och vintern har jag mött Ola på Friskis & Svettis (där vi hade vår inomhusträning, spinning och tabata bland annat) och slagits över att det nästan alltid finns ett leende på läpparna och ögonen tindrar av glädje, som hos ett barn på julafton. Detta gäller även efter ett tufft spinningpass som enbart var en 75 minuters lång uppvärmning inför Team Rynkebys spinningpass på ca 90 min. Imponerande!

Han beskriver sig själv som en person som inte alltid trivs av att vara i centrum, han är inte den som hörs mest, han är en funderare, lite av en filosof. När man då vet att han ofta är konferencier på olika tillställningar med Team Rynkeby bland annat, så börjar man fundera på varför han presenterar sig själv som tillbakadragen. Jag skulle vilja påstå, efter att ha sett honom agera, att han älskar att spexa, ha roligt och att hitta glädjen i sig själv och andra. Luddig beskrivning, ja. Sen finns ju alltid en mer alvarlig och kontrollerad sida, men det finns ju hos alla.

Bjuder på sig själv

Ett exempel är när Team Rynkeby arrangerade Skolloppet i början av april, där Helsingborgs gymnasieelever var med och sprang för livet! Ola var konferencier. Han hoppade, dansade, tjoade och pratade nonstop i närmare tre timmar, allt för att få med sig ungdomarna. Det såg i alla fall ut som om han njöt av stunden :)

Här har vi 2017 års kaptener Ola (vänster) och Fredrik (höger). Bilden är tagen på Vikvalla i januari då HIF mötte Odense i en träningsmatch. Kaptenerna bjuder på en spontan glädje dans, något de är väldigt duktiga på ;)

Träning inför Paris

Det är oundvikligt att vi pratar om Barncancerfonden, Team Rynkeby och cykling, det är på grund av allt detta som vi sitter här.

Vi kommer in på cykling och träning. Vi kommer ju cykla ganska så långt när vi ska till Paris, ca 120 mil. När vi nu har börjat cykla ute så ökar antalet kilometer för varje vecka, det går snabbt från 40 km till 100 km på en runda. Det är långt. Det är tungt. Det gör ont. Det kan även vara mentalt jobbigt vissa dagar och stunder.

 Det är andra året som Ola är med och cyklar till Paris, han säger att han känner igen sig i alla nya som oroar sig för att man inte ska orka, att man är osäker på hur man hanterar sin cykel mm. Han var ju ny förra året. Ola och andra ”gammelrynkor” står ibland med ett igenkänningsleende i ansiktet när någon av oss nya funderar högt om något. De brukar säga ”det ordnar sig”, ”du kommer fixa det”. Det känns tryggt för oss gröngölingar att få dessa peptalk.

Man måste så klart vara med på träningarna, annars kan vägen till Paris bli jobbig

Förra året var det bland annat Ola som bloggade, han skrev ett inlägg vid ett tillfälle där han pratade om just träningen. Han skrev ”att träna för ett mål innebär att våga utsätta sig för påfrestningar”, det var det han gjorde på spinningpassen till exempel. Han vågade testa hur mycket kroppen klarade av, vågade ta ut sig ordentligt.

I takt med att man blir starkare och mer vän med sin cykel så gäller det att utmana sig själv och utvecklas som cyklist. Detta tar Ola upp i sitt blogginlägg. Han kom till en insikt där han vågade tro på att han skulle kunna ta sig till Paris genom att cykla. I samma veva så behövde han omvärdera sina mål lite, för att utvecklas. Ola bestämde sig för att han skulle njuta av varje tramptag. Att på träningen, fram till avresan, lära sig att kunna njuta av varje motvind, varje uppförsbacke. Träningen till Paris skulle vara rolig.

 

”Välj inte den kortaste vägen, välj den roligaste”

Denna mening citerade Ola i sitt inlägg och han återkommer ofta till dessa ord när vi pratar, jag kommer ta meningen med mig på min resa för jag tycker den är klockren, inte bara när man ska cykla till Paris utan i olika sammanhang i livet.

Ola är en funderare, han är en spexare, han utstrålar glädje och han är en av våra kaptener i årets Team Rynkeby-lag :)

Du vet väl att du kan vara med och bekämpa den elaka draken (cancer),

genom att Swisha till 123-682 77 03. Varenda krona går till Barncancerfonden!