Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Kultur-Sörens sista blogg

Text: Sören Sommelius

701_m-464x309

Tångsnällan tillhör liksom sjöhästarna familjen kantnålsfiskar. Honan uppvaktar hanen och lägger under lekakten äggen i en hudficka på hanens svans. Hanen leker med flera honor och kan till slut i svansen bära upp till hundra ägg som han också överför näring till. Ungarna stannar efter kläckning några dygn i den trygga hudfickan innan de ger sig ut i de farliga svenska vattnen, där den som söker kanske kan finna dem.

Nationalnyckeln, som i bokform presenterat allt levande liv i Sverige, berättar om Tångsnällan, som lever i kustnära tång, kan bli tre år gammal och upp till 35 centimeter lång. Som prenumerant på bokverket får jag med posten en fin liten frukostbricka med bilder av tångsnällan.

Med posten kommer samma dag ett 350-sidigt häfte från tyska tidskriften Novo Argumente på temat Paternalismus, Antisemitismus, Drogenpolitik, Staat, Tierrechte.

Som Kultur-Sören skulle jag vilja skriva en blogg om tångsnällan och en annan om paternalismen. Men det gör jag inte. Inte heller skriver jag något om att Sverige så glädjande gått i spetsen med att erkänna Palestina eller om det korkade i att Helsingborgs stad bränner allt vad Dunkers fonder har för decennier framåt på en fotbollsläktare. Nej, med den här bloggen säger Kultur-Sören tack och hej till läsare.

Det har blivit sex års bloggande, med nästan 2 000 inlägg och 11 000 kommentarer. För mig har det varit upplivande, ofta ett sätt att hålla vreden men också glädjen levande. Långa perioder har Kultur-Sören varit en av HD:s mest lästa bloggar.

Det var Gunnar Bergdahl som inspirerade mig till bloggen och hittade på namnet. När han lämnat sitt oavhängiga och kreativa kulturchefskap lägger Kultur-Sören ner pennan. Av egen fri vilja.

Allt har sin tid.

Därför: Tack och hej, både till sympatisörer och alla ni med antipatier.

Sören Sommelius, alias Kultur-Sören

Ny mejladress: soren@sommelius.com

Nobelpriset till Svetlana Aleksijevitj!

Text: Sören Sommelius

SA

På torsdagen tillkännages 2014 års Nobelpris. Kultur-Sören hoppas på vitryska Svetlana Aleksijevitj.

Svetlana-Aleksijevitj-250x303

Om Svetlana Aleksijevitj skulle få 2014 års Nobelpris vore det både ett välförtjänt uppmärksammande av ett stort och unikt författarskap och en markering av reportagets och den dokumentära prosans betydelse.

I en serie dokumentärromaner, ”Utopins röster – Historien om den röda människan”, har hon beskrivit sovjetmänniskan, formad under generationer i ett stelnat auktoritärt system. Hon är tveklöst en av dagens främsta slaviska författare. För ett år sedan skrev Per Svensson i GP i en recension av ”Tiden second hand. Slutet för den röda människan” att Aleksijevitj ”är en diktare som kryper ner i källarhålen, dricker te i körsbärsträdgården, hungrar i Gulagarkipelagen, på jakt efter den stora ryska romanen, den som är stor nog att rymma både ett land av brutala extremer och en människa av bisarra motsägelser.”

Svensson slog fast att hon förr eller senare kommer att få Nobelpriset i litteratur. Jag håller med. Och det borde vara dags nu!

Svetlana Aleksijevitj föddes i sovjetrepubliken Ukraina med en vitrysk far och en ukrainsk mor. Hon är en vitrysk, ryskspråkig författare.

Aleksijevitjs 16 år äldre landsman Ryszard Kapuściński var också reportagets mästare och på alla sätt en värdig Nobelpristagare, men förbigicks tyvärr och avled 2007. Till saken hör att Svetlana Aleksijevitj fick 2011 Ryszard Kapuściński-priset för litterära reportage.

På köpet skulle det lilla men intellektuellt stora förlaget Ersatz, som introducerat Aleksijevitj i Sverige, belönas.

Annons:

Katti Hofflin, vi kommer att sakna dej!

Text: Sören Sommelius

KattiHofflin

Dunkers chef Katti Hofflin lämnar efter tre år ett kulturhus vars anslag och inriktning lidit svår skada till följd av inkompetent och oengagerad kommunal kulturpolitik.

Katti Hofflin lämnar posten som chef för Dunkers kulturhus och blir chef för biblioteksverksamheten i Stockholm, skriver HD. Katti Hofflin kom 2011 till Helsingborg som en virvelvind, med friska idéer och ett engagemang för nyskapande och gränsöverskridande projekt.

Men politikerna sabbade snart Dunkers. Kulturnämnden drog ner på anslag och tjänster till den grad att Dunkers i dag bara med svårighet kan producera egna utställningar. Till det kommer en omorganisationskarusell som inte är av denna världen, när Dunkers ekonomiskt och organisatoriskt förlorade sin självständighet och inte ens fick hantera sin egen marknadsföring.

I dag är ett skrivarutskrivet faktablad den huvudsakliga icke-digitala marknadsföring kulturhuset står för. De ”kulturtanter” staden påstår sig värna om har inte en chans. Jag själv, som hör till kategorin kulturtanter, har missat det ena arrangemang efter det andra därför att jag inte känt till dem.

Kulturnämndens påbud om inriktning på familjevänliga utställningar och fotoutställningar har dessutom inneburit att Katti Hofflins chefsskap kringskurits av klåfingriga för att inte säga dåraktiga politiker som saknat respekt för konstnärlig självständighet och principen om ”armslängds avstånd”. Nämndsordföranden Mats Sander är bara en i den kretsen.

Bibi Hidén, nyutnämnd kulturdirektör utan kulturell kompetens men med uppgraderad titel (kulturchef hette det innan), ska nu rekrytera en efterträdare till Katti Hofflin. För en lyckosam rekrytering borde en ny Dunkerschef garanteras större budget och utökat konstnärligt ansvar.

Katti Hofflins sorti är sorglig. Med sitt smittande humör och sin outtröttliga vilja att ta sig an hopplösa utmaningar har hennes år i Helsingborg trots alla hinder lämnat goda avtryck.

Jag mötte Katti en av de första dagarna efter semestern i år när hon barfota kom in in i kulturhusets entré som ett förkroppsligat bevis för att det finns roligare saker att göra det mesta på än vad många tror är möjligt.

Filmfönster mot världen

Text: Sören Sommelius

nosilatiaj-la-belleza-06-marquitos-octavio-moreno-hardoy-18x10cms-300dpi-10-01-12-464x329

Drakenfilms nya strömmande filmtjänst öppnar fönster mot nya världar.

I höst har en trevlig Drake flaxat in i det svenska filmlivet, Drakenfilm. För 99 kronor i månaden kan den som abonnerar se utvalda filmer som tidigare visats på festivaler i Göteborg, strömmande enligt samma koncept som till exempel framgångsrika Netflix.

Göteborg Filmfestival har under många år under en dryg vecka i skarven mellan januari och februari visat bra filmer från hela världen, också Latinamerika, Afrika och Asien.De flesta festivalfilmerna har aldrig visats på varken bio eller de stora TV-kanalerna, där utbudet som bekant domineras av amerikansk kommersiell film.

Världen och inte bara filmvärlden blir större med Drakenfilms utbud, tycker jag efter att under någon månad ha varit uppkopplad med tjänsten. Där finns nu 60 filmer att välja mellan och varje vecka tillkommer fyra nya. I dag kan man välja mellan tre indiska filmer, två argentinska, tre från Kenya men också 19 franska, 12 svenska och tre tyska filmer och mycket annat.

Bilden från argentinska Beauty.

Filbornaskatten vid soptippen

Text: Sören Sommelius

Vid mitten av 900-talet hamnade den unika Filbornaskatten i marken vid nuvarande soptippen, berättade Joakim Thomasson på Dunkers häromkvällen.

pressbild_pa_gransen_filbornaskatten_foto_gabriel_hildebrand-464x314

Helsingborg firade sitt 900-årsminne 1985 utifrån en formulering i ett gåvobrev av Knut den helige. Egentligen handlade det om skattetaxor. Men Helsingborg nämndes – och vips blev Helsingborg en av Sveriges äldsta städer.

Så mycket till stad var nog inte Helsingborg anno 1085. I veckan lyssnade jag på Dunkers på ett spännande föredrag av Joakim Thomasson, verksamhetschef för Kulturmagasinet och Fredriksdal museer och trädgårdar. Han berättade om den tidigaste stadsbebyggelsen i Helsingborg och om den historiska kontroversen om var stans äldsta bebyggelse fanns, på landborgens högstad eller utmed havet i lågstaden. Joakims svar blev både och, lågstadens handel och resande förutsatte högstadens gårdar, som kontrollerade nedfarterna till strandplatserna och dåtidens torggata, nuvarande Storgatan.

En viktig förutsättning för Helsingborg fanns i byn Filborna, vars namn betyder ”fölhagen”. Där soptippen ligger nu fanns vid ”härvägen” inget mindre än ”kungens” hästar, en förutsättning för stadens försvar.

Filbornaskatten hittades 1884 strax väster om byn Filborna, en stor silverskatt med 200 föremål (se bilden), bland annat en rund filigranbrosch, en halsring, två armringar och ett stort antal mynt. Bland mynten fanns arabiska mynt, som gjort det möjligt att datera skatten till omkring 950 e Kr.

Hur hamnade de arabiska mynten och de vackra smyckena i Filborna. Det tål att tänka på, liksom det symboliska faktum att dagens Filborna förknippas med en soptipp och att platsen där byggvaruvaruhuset Hornbach nu ligger en gång hade betydande stenåldersgravar.

Fotnot: Arrangör för föredraget var ambitiösa Helsingborgs museiförening, en gång Sveriges största museiförening med 6 000 medlemmar. Helsingborgs kulturnämnd har som bekant inte mycket för privata kulturföreningar. Man lanserade år 2009 Kulturkortet, vilketmedförde att den mner än hundraåriga Museiföreningens medlemsantal sjunkit till ner mot en tiondedel.

Fotnot 2: Karin Gustavsson berättar den 5 november i nästa lokalhistoriska föredrag om de fältarbeten som gjordes för ett sekel sedan för att bevara och kartlägga allmogekulturen.

Räddas Nationalnyckeln?

Text: Sören Sommelius

Kammossa-_tuva_mindre

Åsa Romson utsågs i går fredag till ny klimat- och miljöminister. Med anledning av detta intervjuades hon på lördagen i P1:s Naturmorgon.En av de frågor hon fick gällde fortsatt utgivning av Nationalnyckeln i bokform. Den avgående regeringen har av obegriplig snålhet tvingat fram en nedläggning. Hennes svar var rakt och uppmuntrande:

3421583_1891_1064-250x140

– Jag hoppas att vi kan avsätta medel för att den fina bokutgivningen ska kunna återuppstå. Vi jobbar med det i budgeten.

I dagarna hämtade jag den sjuttonde volymen av Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna på posten, med titeln Bladmossor: Skirmossor – baronmossor. I förordet skriver professor Ulf Gärdenfors, ordförande i Svenska artprojektets styrgrupp, vemodigt att volymen är den sista i sitt slag. Det innebär en nedläggning av ett av de mest ambitiösa populärvetenskapliga projekten i Sverige någonsin. Den avgående regeringens direktiv var att beskrivningarna av arter främst skulle publiceras på nätet.

På Nationalnyckelns hemsida säger Lena Sundin Rådström, chef för ArtDatabanken:

– Vi är stolta över de 17 nationalnycklar som producerats och över det fantastiska arbete som lagts ner av alla medverkande och beklagar att utgivningen av bokverket inte kan fortsätta.

Hittills har Nationalnyckeln presenterat 2 900 svenska arter, många okända och svåra att identifiera. Inom artprojektets ram har 2 800 arter som tidigare inte var kända från Sverige påträffats. Minst 900 av dem var helt okända för vetenskapen och kommer därför att beskrivas och namnges.

Den avgående regeringens attentat mot Nationalcykeln var nyliberal kunskapsvandalism av värsta slag. Jag hoppas att Åsa Romson lyckas återskapa projektet. Tänk om också skändligt nedlagda En bok för alla kunde återuppstå.

Fotnot: Av jorden 20 000 mossor finns 1 000 arter i Sverige som råttsvansar, fiskekrokar, trassel och guldlockar. De skildras av Lars Hedenäs och Tomas Hallingbäck i Nationalnyckelns sjuttonde band.

Konst och kommers

Text: Sören Sommelius

Konstpastan_7645-464x347

Kultur-Sören har gått sin egen konstrunda i centrum i Helsingborg.

Konst på stan genomförs i Helsingborg för sjunde året i rad. 150 konstnärer ställer ut i skyltfönster i centrum. Det sker under vecka 40, som i hela landet är Konstens vecka, med olika inriktning. I Helsingborg var det länge Helsingborgs konstförening som stod bakom arrangemanget, i samverkan med Helsingborgcity.

Då kompletterades visningarna i skyltfönster med manifestationer och installationer i stadsrummet. Stenbocksstatyn packades ett år in i folie, ett annat år kunde samma staty inspekteras på nära håll genom att besökare kunde komma upp i ögonhöjd med Stenbocken via en tillfällig trätrappa.

Den sortens utmaningar fick en del att rynka på näsan och rynka mer än så. Nu när Cityföreningen tagit över evenemanget helt saknas sådana inslag och det gör Konst på stan mer menlöst.

När jag ska göra min egen konstrunda upplever jag informationsmaterialet som bristfälligt, utan adresser, utan alfabetisk lista på medverkande konstnärer, utan något som liknar en katalog. Jag störs också av formuleringar som ”Skyltfönster ställs generöst till förfogande för konstnärer” och tänker att evenemanget bygger på båda parters generositet och goda vilja.

Ändå är det roligt att gå runt på stan och se konst gjord med så många olika temperament. Somligt är riktigt bra, som Zoli Fuglesang Karelds målningar (överst) hos Stenströms eller Artifact Gallerys (Patrik och Cecilia Björk) tryckta collage hos Direkt Optik på Bruksgatan eller Kerstin Thorsells målningar hos Accent på Kullagatan. Och minsann ur fönstret på Sea Avenue på Konsul Olssons plats tittar Karin Håkansson fram (underst), inte irl men som ett läckert självporträtt.

Fotnot: Konst på stan avslutas på lördagen den 4 oktober.

Konstpastan_7653-464x220

Annons:

Biblioteken behöver personal

Text: Sören Sommelius

alska-pappaer

Varför försummar Helsingborgs stadsbibliotek barnen?

Catharina-Isberg-250x166

”Det viktigaste är att man får tillgång till information och den finns i många olika former. Den fysiska boken är bara en”, säger Helsingborgs bibliotekschef Catharina Isberg (bilden), när HD tar upp ny statistik, som visar att Helsingborgs stadsbibliotek på punkt efter punkt utmärker sig negativt som ett av de sämsta biblioteken i Skåne. Särskilt olustig är Helsingborgs position som tredje sämst i Skåne, då det gäller utlåningen av böcker till barn under fjorton år. Statistiken har tidigare uppmärksammats på bloggen, läs här.

Situationen är bedrövlig och ansvaret är politikernas. Men hur kan en bibliotekschef försvara sig med att boken inte är så viktigt?? På vilket sätt ska unga människor få en känsla för läsandets utvecklande mirakel om inte genom böcker?

I det segregerade Helsingborg har filialernas öppettider skurits ner särskilt mycket i resurssvaga områden, där barn och ungdomar därmed fått sämre tillgång till böcker och bibliotekets miljö. I år har biblioteket fått en miljon i extraanslag. Halva summan har möjliggjort meröppet på Rydebäcks bibliotek. ”Meröppet” innebär att ett bibliotek håller öppet utan personal.

I Helsingborg borde bibliotek och böcker spela en avgörande roll i bygget av ett inkluderande och demokratiskt samhälle. Då är inte ”meröppet” högsta prioritet utan det grundläggande, god bemanning och generösa öppettider av bibliotek och biblioteksfilialer.

Helsingborg ligger näst sämst i Skåne då det gäller antalet biblioteksanställda per tusen invånare, som jag tidigare skrivit. Det är pinsamt och ett politiskt utslag av nedlåtenhet mot bibliotekens betydelse i samhället.

Hur mycket till kan Väla växa?

Text: Sören Sommelius

Vala_entre6-464x306

Håller Välas tillväxt på att slå sönder City i Helsingborg?

Väla stormarknad byggs ut ytterligare. I måndags togs det första symboliska spadtaget till nya Väla Park. På 11 000 kvadratmeter ska byggas fyra butiker och en träningsanläggning. Bygget skapar bortåt 250 nya jobb och på hela Väla centrum arbetar 4000 personer när Väla park står färdigt i slutet av oktober 2015.

Handel skapar handel och man vill kunna välja, säger centrumchefen Niklas Blonér till HD.

Väla är redan innan den nya utbyggnaden Sveriges omsättningsmässigt fjärde största köpcentrum med en årlig handel på bortåt tre miljarder. Åtta miljoner besökare tar sig hit varje år.

Är det bra eller dåligt att ytterligare bygga ut Väla? Vad händer med Helsingborgs stadskärna om handeln mer och mer försvinner från staden. På Väla finns ”50 butiker som säljer kläder till tjejer mellan 20 och 50 år”, för att ta ett exempel. Behövs det ännu fler? Vad händer med staden? Kan man tänka sig en stadskärna utan kommersiellt liv?

I USA har utvecklingen vänt. Stormarknaderna i förorterna stagnerar och stadskärnorna vinner på många håll mark.

Men i Helsingborg finns tydligen ingen gräns för köpcentrats expansion trots att staden får betala ett ohyggligt högt pris. De många tomma lokalerna i centrum har länge talat sitt eget dystra språk. Någonstans finns, gissar jag, en brytpunkt bortom vilken kris och förslumning väntar. Dessbättre är det – än så länge – inte attraktivt att undfly krisen i centrum för att bo i Välas närhet.

Förrutom de tomma lokalerna känns det att Helsingborgs centrum – utom den korta sommarsäsongen – håller på att förlora puls och liv. Så bedrövligt.

Landskrona har valt att utvecklas utan köpdentrum och är redan på väg att bli mera livfullt i centrum än Helsingborg.

400 grabbiga miljoner till Olympia??

Text: Sören Sommelius

Nya_Olympia_-_aren_1076776v530x800-464x246

Nu finns det inte en chans på decennier att använda en krona av Dunkersfonderna till kultur.

För en vecka sedan presenterades de storvulna planerna på att renovera Olympia idrottsstadion för 400 miljoner kronor. Nu ska det gå undan. Beslut i oktober, byggstart i november och därefter fyra års byggtid.

Återigen tar staden av Dunkers donerade fonder. När det tidigare gällt kulturinstitutioner har man väntat in fondernas kapitaltillväxt. Den sortens tålamod har man inte nu. Arenan hoppas man ska vara betald till år 2027 – om allt går vägen. Då har HIF fått skyddsnät och ska betala hyra ”efter publik”. Alltså minimal eller ingen hyra om man halkar ner i lägre divisioner. Vem ska då betala?

Redan tidigare har fondmedel förskotterats till Helsingborgs Arena, vilken som bekant går med stora årliga budgeterade underskott. Nu finns det inte en chans på decennier att använda en krona av fonderna till kultur, till exempel till en renovering av det rejält nergångna stadsbiblioteket, eller rentav ett nybygge. Eller till en likaså nödvändig renovering av anrika Folkets hus.

– Det är oerhört viktigt att vi får det till stånd ombyggnaden av Olympia nu, sa Helsingborgs ekonomidirektör Ulf Krabisch, till HD.

Varför då?

Hade det inte varit oerhört mycket viktigare att satsa på Södertunneln och på offentliga institutioner i det kommande H+området? Hur kan det komma sig att Helsingborgs stadsutveckling det senaste decenniet mest tycks handla om manliga ”elitsporter”, kongresscentrat i kvarteret Ångfärjan och miljardsatsningarna på idrottsanläggningar?

Annons:
Annons:

Kultur-Sören

På hd.se har Kultur-Sören lagt ner bloggandet, men Sören Sommelius bloggar vidare på nyakultursoren.se

Kategorier

Annons:

Annons:
Annons: