{"error":"not found"}
{"error":"not found"}
Annons:

Därför skyr partiledarna digitala möten

Text: Sören Karlsson

2014 är ett supervalår med val till EU-parlamentet och riksdagen. Hälften av internetanvändarna besöker dagligen Facebook och nästan 20 procent använder någon gång Twitter. Kan en svensk partiledare då strunta i närvaro i sociala medier?

Det verkar så. Alliansens Fredrik Reinfeldt, m, har valt att avstå från både Twitter och Facebook – åtminstone som ett sätt att själva möta potentiella väljare. Stefan Löfvén, s, har en Facebook-sida som sköts av partiet.

Man kan nog vara säker på att det inte är en slump. Partiledarna har förmodligen sina skäl att sky den direkta närvaron i de sociala nätverken, frågan är om de är goda nog. En teori är att de inte anser sig ha tid. En annan att de vill verka statsbärande och inte “sänka sig” genom att tjattra med vanligt folk på nätet. En tredje möjlighet är att de värderar kontroll över sina budskap högre än det digitala mötet med människor.

Så här ser det ut: Reinfeldt finns inte alls på Twitter. Eller, det gör han visst, fast inte som han hade tänkt sig, kanske. En Google-sökning på “Fredrik Reinfeldt twitter” resulterar i inte mindre än tre fejkade Reinfeldt-konton. Om nu inte statsministern själv hinner twittra borde åtminstone moderaternas pressavdelning se till att registrera ett äkta konto, som motvikt till de påhittade. På Facebook har Reinfeldt en “officiell fanpage”, som sköts av just pressavdelningen. Sista uppdateringen gjordes den 21 maj 2013.

Oppositionsledaren Löfvén framstår nästan som lika valhänt i de sociala närverken. En Facebook-sida som administreras av hans medarbetare och ett dött Twitter-konto är vad som finns. Naturligtvis toppas en sökning av ett fejkat Twitterkonto. Man blir inte överdrivet imponerad. De mindre partiernas ledare, utom fp:s Jan Björklund, har däremot alla har en intensiv och personlig närvaro, framför allt på Twitter.

Med detta sagt, kan man vinna val på Facebook och Twitter? Nej, förmodligen inte.

Det är ju så enkelt att inget parti och ingen partiledare kan dominera och sätta agendan i de sociala medierna på samma sätt som de kan göra i de traditionella. Det ligger liksom i sakens natur. De gamla rollerna sändare och mottagare gäller inte längre, eller är i alla fall inte lika relevanta som förr.

Men inte bara det. De sociala mediernas styrka är ju att sammanföra människor som redan gillar varandra (Facebook) eller är intresserade av samma saker (Twitter). Politisk propaganda fungerar inte speciellt bra i en sådan kontext.

Facebook är alltså en ganska svår arena om man vill övertyga människor om en åsikt de inte redan har. När vi delar med oss av innehåll på Facebook till våra vänner är vi i första hand måna om att vårda våra sociala relationer och putsa på den bild vi vill förmedla av oss själva. De flesta aktar sig för politik, eftersom många tycker att det är lite jobbigt. Någon kompis postar hela tiden länkar till Aftonbladets kultursida, men det har du vant dig vid, vid det här laget.

På Twitter eftersträvas inte samma harmoni, eftersom man kan följa vem som helst och gå i polemik. Men där blir i stället effekten att folk klustrar ihop sig och följer andra som redan är intresserade av samma sak, till exempel media och politik (eller fotboll eller dataprogrammering).

Det de stora partierna borde fundera över är när stabil och statsbärande slår över i gammal och mossig. För framför allt unga människor är det en självklarhet att finnas i de här kanalerna.

Mobilen ritar om mediernas karta

Text: Sören Karlsson

I år går mobilen om datorn som vanligaste sättet att läsa nyheter på nätet. Det är på samma gång en möjlighet och ett hot för ekonomiskt hårt pressade tidningsföretag.

På de flesta nyhetssajter ökar inte längre antalet besök från datorer – de minskar. Men det vägs mer än väl upp av den explosiva ökningen av människor som besöker tidningarnas sajter från mobiltelefoner och läsplattor. December 2013 var den första månaden någonsin då fler knappade in hd.se på en mobil eller platta än på en dator. Två år tidigare fanns den trafiken knappt alls – en närmast ofattbart snabb utveckling, alltså.

Digitaliseringen av nyhetsförmedlingen har satt enorm press på tidningsföretagen, som med något undantag (Aftonbladet) haft svårt att tjäna tillräckligt med pengar på nätet. Det stora hotet – ur tidningarnas perspektiv – är att det blir ännu svårare i mobilen. I branschen hörs ofta uppgivna kommentarer på temat att en annonskrona i tidningen blev tio öre på webben, och nu ett öre i mobilen. Så kan det säkert bli om tidningsföretagen misslyckas med att utveckla annonsformaten, leverera resultat åt annonsörerna och ta betalt för det. Eller ta betalt av läsarna, vilket hittills inte fungerat särskilt bra.

Tobias Hedström, analyschef på Institutet för reklam och mediestatistik, säger i DI att det är svårt att ta betalt för mobilannonser eftersom telefonens skärm är så liten.

Men det måste inte bli så. Marknadsledaren Aftonbladet är visserligen en jätte och svår att jämföra sig med, men de 75 miljoner kronor man sålde mobila annonser för redan 2012 var mycket mer än en tiondel av webbintäkterna. (Och man sålde definitivt inte pappersannonser för 7,5 miljarder, den saken är klar…)

Intäktsmöjligheterna finns alltså, men kräver förmodligen att medierna utvecklar och publiken accepterar helt nya typer av kommersiella budskap. Varken tidningsföretagen, annonsörerna eller läsarna tjänar på att vi försöker trycka in vanliga “stumma” gamla annonser eller banners i mobilen.

Så vad kan vi vänta oss?

Mobila betalningar: Utgå från att mobilen snart är vår plånbok, vilket ger oss möjlighet att genomföra ett köp och betala direkt i annonsen i telefonen. Digitala kuponger är en annan betalningslösning.

Geopositionering: Annonser eller andra kommersiella tjänster vet vem du är och var du befinner dig, och levererar skräddarsydda budskap. Kliv in på Väla eller Kullagatan och få besked direkt i luren om aktuella erbjudanden.

Video: Med snabbare uppkoppling som 4G och trådlösa nät finns förutsättningar för korta mobila videoannonser. Har redan börjat dyka upp, bland annat på HD Mobil.

Native advertising: Reklam förklädd till redaktionellt innehåll, må det vara en “artikel” eller en film som den som Zlatan gjorde åt Volvo i svenska fjällen. (Så här skulle det kunna se ut: exempel från vår e-handelssajt Shoppia.)Reklamen ska på så sätt kännas mindre påträngande, utan i bästa fall till och med upplevas som värdefull eller njutbar att konsumera. Jag har skrivit om native advertising tidigare.

På den redaktionella sidan tror jag medieföretagen börjar experimentera med unikt innehåll för telefoner, plattor och datorer. Det drivs av att publiken använder maskinerna vid olika tillfällen och till olika saker; datorer på jobbet, plattor för läsning och konsumtion av underhållning i hemmet, telefoner för att kolla saker, överallt, hela tiden.

Tidigare startade nyhetsdygnet med morgontidningen och slutade med sena Rapport innan tv:n stängdes av. Nu är det telefonen som väcker och släcker.

Sveriges tio största nyhetssajter i mobilen (antal besök, KIA-index vecka 5, 2014):

Aftonbladet Mobil 22 419 576

Expressen Mobil 4 395 411

mobil.dn.se (Dagens Nyheter) 1 548 359

mobil.svd.se (Svenska Dagbladet) 1 292 691

mobil.sydsvenskan.se 453 685

mobil.gp.se (Göteborgs-Posten) 444 422

mobil.na.se (Nerikes Allehanda) 389 363

mobil.hd.se (Helsingborgs Dagblad) 354 598

mobil.vk.se (Västerbottens-Kuriren) 172 218

mobil.lt.se (Länstidningen Södertälje) 168 760

Annons:

Varför vi borde få betalt när vi surfar på nätet!

Text: Sören Karlsson

NSA vet vilken ”level” du klarat i Angry Birds. Ska man bli upprörd av det?

Ingen har väl missat att de amerikanska och brittiska säkerhetstjänsterna NSA och GCHQ i smyg tankar ned personlig information från apparna till våra mobiltelefoner. Det visar dokument som visselblåsaren Edward Snowden läckt bl.a till den brittiska tidningen The Guardian.

Telefonernas appar är tydligen rena guldgruvan för den som vill veta allt om en befolkning: de har dålig säkerhet och avslöjar  nästan varje viktig detalj av användarens liv: hemland, nuvarande plats, ålder, kön, civilstatus, inkomst, etnicitet, sexuell läggning, utbildningsnivå och antal barn (The Guardian).

Vad ska NSA och GCHQ ha all data till?

Det mesta är brus. Just ditt och mitt Angry Birds-spelande är alltså mest till besvär för spionerna och måste filtreras bort i stora datacentraler. Guldkornen skulle kunna dyka upp när olika datakällor och beteenden kombineras och det uppstår mönster. Och även en terrorist kan kanske behöva slappna av med lite mobilspelande då och då…

Är det värt det? Alltså, gör det någon nytta?

Man kan naturligtvis säga att om bara ett enda terroristdåd förhindras  så är det värt kostnaderna – de ekonomiska och moraliska. Det är så klart nys. En kalkyl måste till slut sätta ett statistiskt värde på de liv insatserna förväntas rädda – om inte annat för att kunna ställa åtgärderna mot andra, som kanske räddar fler liv till en billigare peng.

Enligt The Guardian har NSA hittills spenderat över 1 miljard dollar på att jaga data från mobiltelefoner. Större, snabbare och billigare datorer kan hantera större och större mängder data. Bättre och bättre mjukvara gör att den mänskliga inblandningen i själva analyserandet kan reduceras och diffusa mönster lättare hittas. Det blir omöjligt att inte fortsätta.

Är den här övervakningen något att vara orolig över?

Det är rätt mycket upp till vad man själv tycker och hur man värdesätter sin integritet. På en rak fråga om man vill att någon ska spionera på en i hemlighet svarar de flesta nej, även om det praktiskt inte spelar någon större roll för de flesta av oss. Men det gör det inte om någon tjuvtittar på oss i duschen heller.

Vi borde så klart inte bli överraskade, men myndigheterna har flugit under radarn när det gäller insamlandet av information från appar. Finska Rovio, som tillverkar Angry Birds, hade enligt egen utsago ingen aning om att spelarnas datauppgifter hamnade hos säkerhetstjänsterna. Det hade så klart inte vi heller, när vi svingade iväg våra fåglar mot de där grishuvudena.

Det man ska veta är att andra aktörer också samlar på sig all information de kan komma över (oftast frågar de först); bolagen som bygger spelapparna, sökföretagen, de sociala nätverken, teleoperatörerna, alla. ”Data är nästa naturresurs,” sa IBM:s vd Ginni Rometty i ett tal i mars 2013.

Big data-revolutionen har bara börjat. Den kommer oftast att gynna kunderna, som får bättre service, smartare produkter och tjänster och mer anpassade erbjudanden.

Men man får vara blind för att inte se komplikationerna i det som säkerhetstjänsterna håller på med, och det som världens alla större företag är i full färd att lära sig: utvinna kunskap, värde och fördelar med hjälp av enorma mängder lagrad och flytande information. Det är ett nytt spel.

Om det är som IBM-chefen säger, att våra elektroniska spår är råvaran i en ny gigantisk och värdefull informationsindustri – borde vi inte ta betalt för dem då? Spionerna lär väl fortsätta spionera, men Google och Facebook kunde gott dela med sig till oss som jobbar i gruvan.

Därför var Facebook-stormen mot H&M väntad

Text: Sören Karlsson

Svenska klädjätten H&M fick i helgen välförtjänt skäll när de kallade en till synes helt normalväxt tjej “plus size” i sin nya katalog. Den valda etiketten sänder onekligen märkliga signaler om vad H&M tycker är normalt när det gäller tjejer och deras kroppar. På tisdagen pudlade H&M:s vd Karl-Johan Persson och lovade se över marknadsföringen.

Hade firman haft lite bättre koll på vad som får folk att gå igång på Facebook, Twitter och andra sociala plattformar hade man kanske aktat sig lite. Hur kvinnor och kvinnors kroppar skildras i media engagerar på nätet. När exempel på skev kroppsuppfattning uppmärksammas på till exempel Facebook brukar de inläggen spridas och kommenteras intensivt.

Har inte de traditionella medierna plockat upp saken redan tidigare brukar de göra det då, och så förlängs frågans livslängd ytterligare ett tag. Artikeln om H&M-modellen hade till exempel på Aftonbladet, Sveriges största nyhetssajt, i början av veckan delats en bra bit över 10 000 gånger på Facebook. Den dök upp i mitt och många andras flöde.

Men som sagt, det är inte helt oväntat. Journalisten och sociala medier-experten Emanuel Karlsten har försökt sammanställa en uppdaterad lista på Sveriges mest delade artiklar på Facebook. Där ligger posten “33 anledningar till att feminism behövs” etta.

Och det är inte bara i Sverige som människor på nätet bryr sig om och upprörs över schablonmässiga, omoderna och orättvisa företeelser och åsikter. Den amerikanska sajten Upworthy är helt inriktad på innehåll som kan få viral spridning, alltså delas och spridas mellan internetanvändare som ett virus. Upworthy vill med sina inlägg befinna sig i “skärningspunkten mellan “häftiga”, det ”meningsfulla” och det ”visuella”. Sajten har växt oerhört snabbt tack vare sin kompromisslösa satsning på sociala medier.

Nu har Upworthy sammanställt vilka ämnen som väckte störst engagemang hos sajtens besökare (alltså delades, gillades eller kommenterades på Facebook och andra sociala nätverk) av allt som publicerats under 2013. I topp: poster om skönhetsnormer, kroppsuppfattning och jämställdhetsfrågor, i den ordningen.

Det lär alltså inte saknas diskussionsämnen 2014 heller.

Tv: Långt och tråkigt det nya heta

Text: Sören Karlsson

Det sägs att allt går fortare och fortare nu för tiden. Fel! Från Norge sprids nu en osannolik tv-trend över världen kallad långsam-tv (sakte-tv på norsk, slow tv på engelska). Konceptet: programmen är jättelånga och det händer nästan ingenting. Norrmännen älskar det!

Det började redan 2009, då Rune Møklebust, programchef för norska public service-bolaget NRK i Hordaland, lyckades sälja in idén att sända en hel tågresa från Bergen till Oslo. Programmet om den 100 års-jubilerande järnvägen, “Bergensbanen – minutt for minutt”, är sju timmar långt. Vi snackar alltså inte om en dokumentär i vanlig ordning, med dramaturgi och människor och sådant,  utan helt enkelt om ett tåg och en kamera och sju timmar.

Succén var lika omedelbar som överraskande; 1,2 miljoner tågälskande norrmän tittade på åtminstone någon del av sändningen. Sedan dess har norsk tv till sina tittares förtjusning låtit sticka en hel tröja i direktsändning (12 timmar), följa en passagerarbåt längs Hurtigrutten “minutt for minutt” (134 timmar), arrangerat Nationell vedkväll med såväl huggande som eldande (12 timmar) och en del annat smått och gott.

Fenomenet har slagit klorna i norrmännen till den milda grad att norska Språkrådet nyligen utnämnde sakte-tv till “Årets Nyord” i Norge.

Och nu sprider sig alltså långsamheten över världen. I november rapporterade NRK att ett amerikanskt produktionsbolag köpt programformatet, alltså själva strukturen på de norska sakte-succéerna (långt och “tråkigt”).

Vi testade faktiskt själva på långsam-tv på hd.se i höstas när vi filmade världens största båt i Sundet i två timmar. Stor tittarsuccé med våra mått mätt. Mer lär följa.

Men vad är då detta? Hur kan det komma sig att någon vill sitta och glo på sju timmars tågresa framför tv:n eller datorskärmen (för mobilen, där går väl ändå gränsen)? Jag kan tänka mig ett antal drivkrafter som alla verkar för långsam-tv:

  • Linjär tv, alltså traditionell tv med en fast tablå, är på väg att försvagas och valfriheten i Play-tjänsterna tar över. Det öppnar för att kunna rensa tablån och visa ett halvt dygn stickning. Hittills har den ynnesten varit sporten förunnad.

  • Produktionsmässigt är det både mycket billigare och enklare att direktsända ett långsam-tv-program idag, framför allt på webben.

  • Det är faktiskt skönt att veta att det inte kommer att hända en massa saker hela tiden. Så blir långsam-tv en motvikt till snabbheten och gyttret på vanlig tv och Youtube, och på extrema kortformattjänster som Snap Chat och Instagram.

  • Internet och framför allt de sociala medierna blir kanalen där det händer något, den långa tv-sändningen fungerar mer som en fond för de diskussioner som pågår på Twitter och Facebook.

Jag vet precis vilken långsam-tv jag vill ha tillbaka, helst redan nu i vinter. Den gamla femmilen på skidor med individuell start i klassisk stil! Den offrades för sprinttävlingar och massstarter av ängsliga arrangörer och tv-bolag. En gammal femmil höll på i evigheter och ofta hände inget mer på flera minuter än att det var snö på en gran. Jag älskade det!

(Även TV4 har testat långsam-tv genom att följa kanalbåten Diana genom Göta kanal. Men Fyran ansåg sig inte kunna rensa i den vanliga tablån utan lade sändningen i sin Play-kanal.)

Mer om fenomenet:

Nöjesguiden går på djupet: http://nojesguiden.se/artiklar/slow-tv-en-norgehistoria

New York Post rapportera från USAr: http://nypost.com/2013/12/02/norways-slow-tv-format-coming-to-us/

BBC skriver bra om slow tv: http://www.bbc.com/culture/story/20131127-where-knitting-is-blockbuster-tv

 Mer om långsam-tv i Metro: http://www.metro.se/noje/langsam-tv-ny-trend-i-norge/EVHmgh!B8kvzZPUbCGQ/

 

Detta gjorde ni på hd.se 2013

Text: Sören Karlsson

December – dags för listor!

hd.se har haft det starkaste året hittills besöksmässigt, sedan starten 1995. Förra veckan klockade vi in inte mindre än 430 000 unika besökare (webbläsare) på sajten, varav en tredjedel via mobiltelefoner. Allt enligt siffror från KIA-index.

Här kommer tio i topp-listan över vad ni läsare klickat mest på hd.se under 2013. Listan speglar faktiskt de stora trender och drivkrafter som påverkar internetanvändandet nu i mitten av 2010-talet. Häng med!

1. “Lite föräldraansvar, om jag får be” (5 oktober)

Krönikan av Ola Olofsson är den mest lästa texten på hd.se i år, med en halv miljon sidvisningar. Spridningen var helt driven via Facebook, där människor delade krönikan med sina vänner – framför allt i mobilen. Sociala medier och mobil surf – två av de starkaste trenderna just nu.

2. Liverapporteringen under höststormen  (28 oktober)

Tillsammans med er läsare tog vi emot stormen Simone, när hon i oktober drog in och vände upp och ned på nordvästra Skåne. 200 000 sidvisningar och massor av rapporter från människor i området gav en fantastisk överblick. Vi hade aldrig klarat det så bra utan läsarnas fantastiska engagemang! När jag skriver det här laddar myndigheter och lokaltrafiken – och vi – upp för stormen Sven, som ska rulla in torsdag kväll. Behövs det så kör vi igång liverapporteringen!

3. 100 fordon i masskrock – en man död (15 januari)

Masskrocken på Tranarpsbron, och efterspelet, var en dramatisk händelse som vi rapporterade från under många dagar. Det här huvudartikeln, som blev en sorts landningssida för olycksrapporteringen, men vi publicerade många artiklar och tv-inslag från händelsen de där dagarna.

4. Läsarnas dramatiska stormbilder (28 oktober)

En bild säger mer än tusen ord – och hundra bilder säger ännu mer! Hela rapporteringen från stormen präglas av ett stort läsardeltagande. Det var länge sedan webben var en envägskanal; här blev det extra tydligt. Liverapporteringen och läsarnas egna bilder är alltså exempel på när läsarmedverkan fungerar och fyller ett stort och viktigt syfte.

5. Inbrottskartan (1 november, uppdateras kontinuerligt)

Höstens bostadsinbrott sammanställs dag för dag och läggs in på en karta över NV-Skåne. Suverän service och överblick över något som annars är svårt att få ett samlat grepp om.

Representerar ett skifte i hur journalistik kan genomföras. Det vanliga har varit att redaktionen tänkt till, samlat in material, sammanställt det och till slut publicerat ett bearbetat urval, oftast i form av en artikel. Här publicerar vi råmaterialet löpande, tar hjälp av läsarna för att hitta mönster och gör journalistik av det efter hand. Se till exempel dagens stora sammanställning, där uppgifterna från kartan är grunden.

6. Text+webb-tv: Mängder av översvämningar efter kraftigt regn (14 augusti)

Kommer ni ihåg hur det regnade i somras? Om inte, klicka in och kolla den här videon! Rörliga bilder från större nyhetshändelser efterfrågas allt mer, och vi bygger ut vår kapacitet att snabbt visa rörliga bilder på hd.se.

7. Live-tv: Här möts jättarna i Sundet (29 september)

Två timmars direktsändning av en båt som passerar Öresund? Funkar det? Ja, om båten är världens största fartyg gör det det i sjöfartstokiga Helsingborg. Direktsändningar, är något vi kommer att satsa mer på framöver, både från planerade arrangemang (julskyltningen i Helsingborg senast) och nyhetshändelser (branden ombord på fartyger Corona Seaways igår).

8. Sommarpratarna 2013 (juni-augusti)

Alla recensioner av Sommar i P1 samlade på ett och samma ställe. Kul att botanisera i även nu i efterhand!

9. Text+webb-tv: Skottlossning vid guldrån i Ängelholm (18 maj)

10. Text+webb-tv: Trädgren slog ut all ström i Helsingborg (28 november)

Listan är baserad på sidvisningsstatistik ur analysverktyget Google Analytics.

 

Facebook är allas digitala löpsedel

Text: Sören Karlsson

”Säg mig vem du umgås med, och jag ska säga dig vem du är”, lär Euripides, tragediförfattare och gammal grek ha sagt. Idag hade han postat “Visa mig din Facebook, och jag ska säga dig vem du försöker vara…”

Sonya Song är en mycket begåvad praktikant på tidningen Boston Globe. Hon har hackat sig igenom statistiken bakom inläggen redaktörerna lagt ut på Globes Facebooksida (snygg adress: facebook.com/globe) och försökt förstå varför vissa får stor spridning och väcker stort engagemang, och andra inte. Hon jobbar åt Globes redaktion, men råden funkar lika bra för vanliga Facebook-användare, som vill ha mer engagemang runt sina inlägg – på internet är vi ju alla små privatpublicister! (Vill du se vilka nyheter det Facebookas och Twittras mest om i Sverige just nu rekommenderas sajten Sociala Nyheter.)

Song visar att det är stor skillnad på vad vi redaktörer lägger ut på Facebook, och vad våra läsare engagerar sig i (kommenterar och delar). Den som slentriankollar Facebook fastnar för bra bilder, bildspel och inlägg med ett ett enkelt språk; sådant som går “rakt in”. Tydliga signaler som “JUST NU!” (med versaler) fungerar bra.

Å andra sidan är det de mer komplicerade inläggen som får läsaren att reagera och kanske skriva en egen kommentar eller dela inlägget med sina vänner. Vill man verkligen ha en diskussion om ett ämne ska man ställa frågor.

Känslor och åsikter regerar på Facebook. Inlägg presenterade på det raka, opersonliga och “objektiva” sätt vi är vana vid från tidningen förmår ofta inte engagera. För att förenkla: ett problem är inte så intressant i sig, men ett problem med en (möjlig) lösning engagerar! Finns det en dramatisk vändpunkt engagerar vi oss mer. Ett exempel från Boston Globe är “Naturkatastrof, men barnen räddades”.

På Facebook försöker vi förstärka den idealbild vi har av oss själva. Vi vill vara smarta, intressanta och lyckade. Därför väcker till exempel inlägg om forskning, vetenskap och hälsa oproportioneligt stort engagemang hos läsarna och delas ofta. Krönikor, debatt- och ledarartiklar engagerar också.

Men är ämnet för kontroversiellt delar vi inte med våra vänner, även om vi är intresserade. Facebook är ju ett socialt media, och de sociala normerna gäller. Vi vill inte göra våra vänner upprörda eller arga i onödan och är i första hand måna om att hålla igång våra relationer.

Hur kan dessa insikter påverka journalistiken? En risk är att urvalet och i förlängningen hela innehållet på nätet blir snedvridet. En lagom hårt skruvad åsikt i rätt ämne blir mer värdefull än ett rejält försök att ta reda på fakta. Snyggt och trevligt vinner över den bistra och ibland hopplösa verkligheten.

Å andra sidan har redaktioner alltid jobbat med form och presentation för att locka till läsning. Att aktivera läsarens känslor är ett legitimt och ofta använt, och dramatiska vändpunkter är något historieberättare och dramatiker alltid jobbat med.

Till slut kokar allt ned till om syftet är någorlunda gott. Facebook är som en löpsedel för den digitala tidsåldern och löpsedlar har aldrig varit speciellt nyanserade eller heltäckande. Kul, smarta och intressanta får de däremot gärna vara!

 

Nieman Lab har en bra sammanfattning av Sonya Songs arbete åt Boston Globe här! 

Sonya Song egen bloggpost om trafikanalysen på Boston Globes Facebook finns här. Den innehåller en mängd intressanta observationer, om man är intresserad av vad det är som händer på Facebook:

http://sonya2song.blogspot.se/2013/07/proto-analysis-of-boston-globe-traffic.html

Det finns en psykologi-vinkel på vårt Facebook-beteende på hennes blogg också. Den posten är egentligen ännu mer spännande, men mer komplicerad och en sammanfattning skulle bli för lång för att klämma in här:

http://sonya2song.blogspot.se/2013/11/psychology-of-sharing-on-social-media_14.html

Annons:

Nej till reklam – en klassfråga

Text: Sören Karlsson

Hur medierna ska finansiera sig är en relevant fråga för fler än oss som jobbar inom media. Ska det finnas professionella journalister som lever upp till idealet att granska makten och avslöja missförhållanden – om du vill ha en lokal tidning eller nyhetssajt som bevakar sådana saker – behövs det pengar. På samma sätt vill de som skapar musik, film och tv-serier på något sätt kunna försörja sig.

På nätet är betalningsviljan låg. Visst, folk betalar fortfarande för innehåll, men inte alls lika mycket som på papperstidningens, cd-skivans och biografens storhetstider. Basen i de flesta hushålls mediebudget utgörs idag av en bredbandsuppkoppling och ett antal mobilabonnemang.

Återstår annonser. Men konkurrensen om reklampengarna har aldrig varit hårdare och de annonsfinansierade medierna aldrig så många. Facebook visar fina vinstsiffror. Affärsidé? Annonser! Mikrobloggen Twitter ska börsnoteras snart. Affärsmodell? Annonser! Och snart kommer de första annonserna i Instagram.

Hos publiken leder det här förutsägbart nog till reklamtrötthet och ett allt skickligare reklamundvikande. HD lanserade nyligen hd.se som en ny app för mobiltelefoner. Som vanligt kom omedelbart reaktioner från en del användare, som ville slippa  reklamen.

I en morgontidning som HD får du reklamen “på köpet” när du betalt för själva produkten. En lösning som fungerar bland annat för att annonser i tidningen tillhör den mest omtyckta sortens reklam. På nätet, däremot, har reklamfritt blivit en produkt man kan ta betalt för. TV4, Spotify och även vissa amerikanska tidningar erbjuder en reklamfri (eller näst intill reklamfri) premium-variant som kostar pengar.

“Men det ska vara gratis, och jag vill inte ha någon reklam!”.  OK, då kommer nästa uppenbara motdrag: annonser som inte ser ut som annonser.  Det kallas “native advertising” och är superhett på amerikanska sajter. Vi pratar om sponsrat innehåll, annonser som efterliknar redaktionellt material i både innehåll och form.

Sponsrad journalistik kan naturligtvis vara både ett problem och en lösning, beroende på från vilken håll man väljer att betrakta företeelsen. Görs det på ett sätt som förvillar läsaren (vilket på något sätt är meningen…) kan det skada mediets trovärdighet. Å andra sidan kan innehållet vara mycket mer relevant för mottagaren än en traditionell annons och upplevas som innehållsrikt och värdefullt.

I Sverige har den formen av marknadsföring inte lyft – än. I en rapport från Sveriges Annonsörer och undersökningsbolaget Novus förra året konstateras dock att det är på gång: “Många av de senaste årens mest uppmärksammade och lyckade reklamsatsningar bygger just på  koncept som ligger närmare redaktionellt innehåll och egna format än kampanjer.”

Att bli exponerad för reklam har på det sättet blivit lite av en klassfråga. Reklamen blir på samma gång både vanligare, mer påträngande och mindre uppenbar – för den som inte vill eller kan betala för den reklamfria premiumupplevelsen, alltså.

Släpp datan loss, den är vår!

Text: Sören Karlsson

Vem kunde tro att siffror i kommunala och statliga arkiv skulle bli det nya heta? Jomän, våra myndigheter sitter på en tidigare okänd guldgruva som kan effektivisera offentlig verksamhet, öka medborgarnas insyn och ge upphov till helt nya innovationer och företag. Men då måste datan släppas loss!

Det som på modern svenska kallas för “Big data” förändrar förutsättningarna för mängder av verksamheter. Internetjättar som Facebook och Google har sysslat med lagring och analys av stora datamängder i åratal; det är själva grunden för deras tjänster. Nu följer många mindre företag i alla möjliga branscher efter.

Det som förvandlat stora datamängder från ett nödvändigt ont till något värdefullt är internet – som i grunden förändrar alla verksamheter det kommer i kontakt med – och moderna datorers eller datacenters förmåga att blixtsnabbt hantera gigantiska mängder data.

I den här processen är de offentliga verksamheternas datamängder av särskilt intresse för oss medborgare. Många svenska myndigheter ligger tyvärr efter sina kollegor utomlands. Alldeles för mycket data är antingen inlåst och gjord till handelsvara, eller omöjlig att få ut i vettig form rent tekniskt. Ibland är utskrifter på papper det enda som erbjuds.

Det är synd. Våra gemensamma resurser – det är ju vår data! – bör användas där de gör störst nytta. Och störst nytta uppnås om alla som vill fritt kan använda datan, eller utveckla helt nya tjänster av den. Om ”Big data” är stridsropet hos företagen borde ”Öppna data” vara det inom det offentliga!

Ett positivt närliggande exempel är projektet “Kommunens finanser som öppen data” som pågår i Helsingborgs kommun, med stöd av Vinnova (Verket för Innovationssystem). Syftet med projektet är att ta fram en lösning för att publicera kommunal finansiell information som öppen data, alltså att göra den typen av information tillgänglig för alla.

Jag pratade med kommunens IT-utvecklingschef Jukka Heino igår. Projektet är inte avslutat och det finns ingen konkret öppen finansiell data att visa på ännu, men erfarenheterna är goda. “Vi är ännu mer övertygade nu att öppen data är rätt. Vi kommer att publicera kommunal data i öppet format.” Det ser vi fram emot!

Den journalistiska grenen på Big data-trädet är datajournalistik. HD deltar i ett stort forskningsprojekt om datajournalistik tillsammans med bland annat Sveriges Radio, SVT och Aftonbladet. Vi har gjort några jobb där tekniken använts, bland annat Vattenkollen i Bjuv. I slutet av november i år arrangeras Sveriges första konferens någonsin för Datajournalistik på Södertörns Högskola utanför Stockholm.

Det händer alltså mycket nu. Ändå har vi bara börjat nosa på den här journalistiska metoden, men det vi testat är lovande. Vi kommer att kunna berätta helt nya historier på helt nya sätt!

Så uppmaningen till våra myndigheter är klar: släpp datan loss – den är vår!

Den som är intresserad av datajournalistik har en bra sammanställning här på Jens Finnäs blogg.

Projekt Datajournalistiks blogg innehåller också många intressanta exempel.

Klickjakt och Facebooksnurr i veckan

Text: Sören Karlsson

Facebook är mest skit och en tidning som jagar klick på nätet är inte seriös. Se där, två åsikter som emellanåt torgförs. Tillåt mig anmäla en avvikande uppfattning och ta två aktuella exempel från hd.se i veckan!

I helgen har vår krönikör Ola Olofssons text om bristande föräldraansvar visats nästan en halv miljon gånger på hd.se (den var införd i lördagstidningen också). Det var nästan overkligt att under söndagen se trafiken öka och öka och öka till hittills helt osedda nivåer. En halv miljon sidvisningar… Det är den i särklass mest visade artikeln på hd.se någonsin – inget annat kommer i närheten.

Förklaringen? Facebook.

Viral spridning är det guld alla marknadsförare på internet drömmer om och jagar. Det var precis det som hände med Olas krönika; den fick eget liv och började sprida sig som ett virus på Facebook. Med tanke på att Facebook har fem miljoner användare i Sverige är det intressant att försöka förstå vad som händer när ett inlägg blir viralt.

Över 90 procent av besöken till krönikan kommer från Facebook, och de flesta från mobiler och surfplattor. De sista hänger samman med att artikeln publicerades en lördag, och på helgerna går fler in på hd.se med sina mobiler. När tipset dessutom kommer från Facebook blir det ännu mer mobiltrafik – det är många föräldrar som Facebookar i mobilen i idrottshallar och vid fotbollsplaner om helgerna…

Men varför fick krönikan ett sådant enorm genomslag i sociala medier? Här är några försök att förklara detta:

  • Att det är just en krönika. En välformulerad text med personliga åsikter.

  • Ämnet! Många kan förhålla sig till och har starka uppfattningar om barnuppfostran, samtidigt som det är vardagligt. Krönikan har nästan 1 000 kommentarer!

  • Rubrikvalet ”Lite föräldraansvar, om jag får be” kan vara en nyckel. Ska man väcka intresse i folks Facebookflöden så gäller det att fånga läsaren direkt i rubriken. Och när man delar ett inlägget vill man så klart framstå som smart, intressant och vettig – som en bättre version av sig själv, som någon sa!

Ja, det var ett ordentligt klickmonster, det. Ett annat monster dök upp i Öresund i början av förra veckan; Majestic Maersk, världens största fartyg passerade genom sundet och mötte bland annat det stora kryssningsfartyget Norwegian Star. Med tanke på att Helsingborg är en sjöfartsstad är det inte konstigt att många ville se de jättelika skeppen ute på sundet. På hd.se sände vi mötet live och över 50 000 har tittat.

Det är naturligtvis inte viktig granskande journalistik som förändrar samhället. Men en fascinerande lokal tilldragelse man gärna kollar in en eller ett par gånger. Och definitivt något en lokal nyhetssajt ska syssla med!

Fakta:

De nya rekordsiffrorna på hd.se, v 41 (KIA-index):

Totalt antal unika besökare: 558 477

(desktop 389 808, mobil 168 669)

Fler artiklar om Olas krönika och mera:

http://www.hd.se/skane/2013/10/06/amnet-har-sakert-pyrt-nu-fick-det/

http://www.hd.se/blogg/olater/2013/10/07/det-bidde-ett-klickmonster/

http://www.hd.se/skane/2013/10/07/vi-vill-ha-battre-koll-pa-skolan/

Vill man fördjupa sig mer i matematiken bakom spridningen i sociala medier finns det en del intressant i analysen om sär skrivningslappen: http://digitalpr.se/2013/08/25/viral-spridning/

http://www.upworthy.com/

Annons:
Annons:

Sök i bloggen

Kategorier

Annons:

Annons:
{"error":"not found"}{"error":"not found"}{"error":"not found"}